Vegetarism – en gåva för kropp & själ.

17 januari, 2008

Vegetarism - en gåva för kropp & själ. Det måste upplevas och man måste aktivt ge sig in i tänkandet och agerandet kring vegetarism, för att riktigt förstå. Vegetarianer pratar ibland om sitt kostval som om det vore så mycket mer. Och det är så mycket mer än en förändring av kosten, den mat man väljer bort och hur man resonerar kring hälsa och etik. I och med att man tar ett aktivt ansvar upptäcker man i samma stund sin förmåga att påverka och förändra. Att situationer där man tidigare har sett på sig själv som en alltför enkel människa, plötsligt inser att man kan göra ett ansvarsfullt val.

Det synliggör vår förmåga att ta ansvar, även i all enkelhet och med vetskapen om att man i samma stund påverkar. Är det någonstans där det svåra kommer in, det som gör att steget mot vegetarism är lite svårare att ta? För att det kräver att man vänder upp och ner på sin syn kring vad som faktiskt är okej? Man har ju fått lära sig vad som är ”vanligt” och det närmaste valet som finns till hands.

Att tro att man gör skillnad.
Oavsett vilka skäl man har och använder när man motiverar sin förändring, så finns det något förlösande och utvecklande i att ta steget. Att faktiskt vidga sitt seende och känslan för ansvar, som följer när man går in i en medvetenhet. För är det inte det som händer när man väljer som liten människa att tro på att man kan sitta på förändringen? I tron på att man har förmåga att göra skillnad med sina enskilda val och handlingar? Och är inte det att låta sig själv vara så stor som man kan vara? Som när man gör det där valet att välja den ekologiska mjölken framför den vanliga och att gå eller cykla samma sträcka som man i vanliga fall väljer bilen till. Man tittar på sin hand när den ändrar riktning i kyldisken och tar tag om det ekologimärkta mjölkpaketet och tänker med en lätt yrselkänsla:
”Jag handlar ekologiskt!”

Eller när man i varje steg mot sitt arbete eller annat, känner en medveten gest för miljön.
”Jag främjar miljön med mina steg” tänker man och börjar fundera på hur det skulle vara om fler än du, så många som möjligt; helst alla kunde tänka så som du gör, just då! Och någonstans här, är det väl ändå dags att den starka, tänkande och kännande västerländska människan stannar upp och inser hur stor hon är? Det är så lätt och befriande att inse hur starka vi är i vår förmåga att förändra och ta ansvar. Att vi i samma stund som vi gör valet också godtar den faktiska förmågan och känner att vi måste ta ansvar för den.
Väljer vi aktivt bort den förmågan med ursäkter och låt gå-attityd?
Kanske är det till och med så att du tillåter ett ”Äsch!” att stå i vägen för en essentiell förändring?

”Our task must be to free ourselves . . . by widening our circle of compassion to embrace all living creatures and the whole of nature and its beauty.”
”Nothing will benefit human health and increase chances of survival for life on earth as much as the evolution to a vegetarian diet.” / Albert Einstein

Vem är du?
Vem är du och var står du? Vilka val har du gjort, små, enkla eller större för att tillåta dig själv att vara så ansvarsfull och tänkande som just du har
förmåga att vara? Har du börjat tillåta dig själv att tänka tanken? Att det är du som förändrar och inte en odefinierad massa som reser sig ur samhället, är en underskattad insikt och visdom. Att det faktiskt är den färgstarka individens enda riktigt stora och unika förmåga, att ta enskilt ansvar. I all den där tvekan finns några aspekter som styr hur vi väljer.

Är det för svårt socialt? Plötsligt ska man vara den som står i vägen för kompisgängets flexibilitet, familjens mattraditioner och den som alltid kräver specialkost på julfesten på arbetet. Man är inte längre en anonym konsument, utan en person som kräver speciella produkter och bryr sig om hur affärerna resonerar och agerar för att underlätta för samhällets utveckling och behov. Det är lätt att se sig själv som en begränsande och krävande person, istället för att tänka hur det verkligen ligger till. För det är ju att man bryr sig om och tänker efter, det är något positivt för en själv och för andra.
Och man gör det med glädje och engagemang.
Man äter – och väljer, för kropp och för själ.