Den andra saken jag bara ville påpeka är att Sveriges djur och natur lever tillsammans i ett ekosystem där alla samarbetar genom att äta och ätas. Sveriges betesmarker har nästan helt försvunnit, och det märks även i mångfalden som minskar. Det är ett faktum att öppna betesmarker är otroligt viktigt för livet bland djuren! Och dessa speciella betesmarker kan bara betas av vissa djur för att det ska bli rätt, exv ko. Av miljöskäl behöver man alltså inte ha det minsta dåligt samvete för att äta djur som kommer från naturbete (står på förpackningen). Ekologiskt kött är också oftast naturbete även om det inte står så.

Så vad jag ville säga:
Ni vegetarianer, var försiktiga med att döma (åtminstone med argumentet ”Miljö”), för det finns två sidor av alla saker. Det är bra att inte äta (så mycket) kött, men att äta kött behöver inte vara dåligt även om det idag mest är det pga dåliga regler och sånt.

Och till alla köttätare: Ät naturbetes eller ekologiskt kött – för miljön och din egen hälsas skull! Eftersom det är så dyrt så kan ni också minska allt annat kött och bara äta detta naturliga!

Vi vet ju hur hälsosam vår livsstil är-nu är det dags att visa hur sensuell och livsbejakande den är också

Förhoppningsvis går det att få till den stora förändringen via skolmat, restauranger et c.

Jag hoppas någon smart gör en snygg vegotidning snart. Det finns glamorösa eko-tidningar, men ingen renodlad vegetarisk matlagningstidning. Och inte heller något vegetariskt matlagningsprogram (trots att t ex Peter Wahlbeck försökt få till ett sådant).

Köttätare är inte det för att jävlas, utan för att det hörs alldeles för lite om alternativet. Om de vegetariska alternativen slutar vara alternativ och blir självklara inslag så kommer det att rulla snabbt åt rätt håll. Om veganer/vegetarianer tjurar på i samma sega spår så kan vi knappast kräva att Greenpeace ska fatta något heller.

Vi kan tjata oss blå om att det är fel att äta kött, och kanske få med oss någon enstaka då och då, men vi måste nog mest fokusera på hur vi ska få folk att längta efter vegomat istället för att tycka att det verkar besvärligt. Så alla härliga matbloggare, dra igång en papperstidning! Eller fixa en tjusig mastodontsajt för vegomat!

Vi har minst två vegetariska organisationer i Sverige, ingen av dem syns och hörs i media eller ute på marknader, på stan etc. De är som små klubbar för inbördes beundran. Frågade en gång en representant för Hälsofrämjandet varför de gjorde reklam för fisk. ”Ja, vi är inga fanatiker” sa hon käckt – underförstått – att förorda vegetaristk, och särskilt vegan är fanatiskt.