Potatisgratängen – om våra heliga vanor. Del 2.

14 år senare och den misslyckade potatisgratängen är ett bearbetat barndomsminne. Numera är jag självsäker när jag gör mina ugnsbakade rot- och grönsaksröror. Ingen sammanbiten farmor i världen kan döpa om mina hopkok och bedöma dem som misslyckade längre. Men jag har verkligen börjat fundera över vad det är med vårt ätande som är så primärt och heligt. Det är som om vårt val av mat symboliserar vår pondus och integritet. Vi fastnar i ”mammas mat”, ”favoritställets favoriträtt” och ”den perfekta frukosten”. Vi vet helt enkelt vad vi gillar och inte gillar. Ibland när människor resonerar om sin mathållning låter vi som gurus utsända av den enskilda grödan, ingrediensen eller tillbehöret i vår favoritmaträtt.

Det är få saker som gör att vi vidgar vyerna när det gäller vårt ätande. Om en vanlig person i ens omgivning rekommenderar vegetarisk kost för hälsa, går det sällan hem som ett kvalitativt råd – mer ofta ses det som ett direkt hån mot det egna valet. Något som däremot gör susen är auktoriteter. Om en läkare rekommenderar mer vegetarisk kost så känns åsikten genast mer klarsynt och man följer dessutom oftast rådet. För det är ju på läkarens rekommendationer och dessa ska man ta på största allvar.
Smittorisker, rapporter om fusk och liknande får oss människor att agera direkt. Vi vill inte skada oss själv och när det blir så påtagligt kan vi inte fly. Vi kapitulerar och skrider genast till handling och väljer att inte ta några risker. Så media har makt över oss på fler än ett sätt, inte bara genom reklam. Rön, rapporter och reklam talar direkt till våra rädslor eller värderingar.

Samtidigt lever vi i en tid när vi vill ta enskilt ansvar på olika sätt, för den egna kroppen och vår omgivning, för det som givits oss och våra barn. Vi får större kunskap om hälsopåverkan och tillsatser och andra inslag i maten och någonstans tränger dessa nya kunskaper igenom vår mats heliga barriär. Men det är en tjock mur med många enskilda tegelstenars försvar. En tegelsten som många har i sin mur är kvalité, en viktig sak för oss människor som har råd att vara selektiva med vår kost. Vi bär alla var och en på en bild av vad kvalité och bra mat innebär. För någon är det fint kött, för en annan osaltad hälsomat och för den tredje en hamburgare. Media styr våra tänkesätt inom respektive social struktur, vad det än må beröra. Kommer det ny kunskap eller ett nytt uttalande slår media på, för att sälja. Då reklam styrs av vad människor styrs av, exempelvis trendiga matvanor och tankemönster, följer man ändå människors beteenden mer än ligger steget före att etablera den nya kunskapen. Först ska den anammas av människor, sen kan den sälja.

Om man har tagit steget och börjat göra en förändring eller att ta till sig ett resonemang, söker man aktivt i media, reklam och produktutbud för att bejaka det man tror på och för att skaffa sig kunskap och insikt. Om man äter vegetariskt av hälsoskäl är man ett perfekt underlag för företag som vinklar sin reklam att trycka på hälsomässiga skäl och principer. För en person som har svårigheter med sin omgivning/socialt i och med dess val av kost, blir det en lättnad när det sprids kunskap kring just den kostform som man praktiserar. Och jag undrar om det inte är där vi många gånger känner oss provocerade, när någon anammat något som uttalas som allmänt gynnsamt för exempelvis hälsa eller miljö. Vi provoceras av att det finns ett aktivt ansvar och inte bara en vana, i sådana personers ätande.

Det finns samtidigt ett behov hos människan av att få gå vidare, att få utvecklas och söka nya beteenden och förhållningssätt i livet. Det är det som inspirerar och motiverar oss genom rutiner och vardag. Samtidigt är det också skrämmande och utmanande att våga lämna invanda mönster och trygga vaggor som gungar på behagfullt men utan att lämna sin plats. Våra vanor är starka beteenden och styr vårt sätt att välja. På något sätt överlever vanorna många andra, stora förändringar i våra liv.
Jag tänker på den här farmodern som har gått genom ett långt liv, förlorat sin livspartner och sett vänner komma och gå. Som har barnbarn och barnbarnsbarn och varit med under tv:ns utveckling. En kvinna som har sett ett helt samhälle förändras i en hastighet som knappt någon människa hunnit med i och som ändå sitter vid kortändan av bordet och vet, verkligen VET, hur en riktig potatisgratäng ser ut. Det gör ingen skillnad med ökad kunskap, insikt och utveckling, det är väl självklart att man har minst en liter grädde i och dessutom som högst tillsätter lök!