Varför inte vegetarism för miljön Greenpeace?

För ett antal månader sedan skrev jag ett brev till Greenpeace, där jag undrade varför deras organisation inte har några som helst rekommendationer på deras hemsida om att äta vegetariskt för miljöns skull. Fortfarande har inget svar kommit. Jag har också frågat Greenpeace volontärer på stan hur dom ser på saken, men då har dom sett ut som levande frågetecken. Något känns märkligt med detta.
På deras hemsida kan man läsa t ex:

Hejda klimatförändringarna! Än är det inte för sent. Men det är bråttom. Effekterna av klimatförändringarna ser vi redan idag. På kort tid måste vi vända trenden med de ökande utsläppen av växthusgaser och minska dem radikalt om vi ska lyckas undvika farliga klimatförändringar. Det kräver snabb aktion på alla nivåer – en global mobilisering som alla måste vara en del av.

Att undvika farliga klimatförändringar är absolut nödvändigt om det inte ska få allvarliga, långtgående konsekvenser. Om vi inte hejdar växthuseffekten väntar svåra naturkatastrofer, epidemier, svält, krig om naturresurser och slutet för många växter, djur och ekosystem.

Klimatförändringarna är planetens allvarligaste och mest omfattade miljöproblem. Det är ett problem som påverkar allt, inklusive världsekonomin. Därför måste det lösas tillsammans på alla nivåer - globalt, nationellt, regionalt och på individnivå i de enskilda hushållen. Alla kan hjälpa till. Det viktiga är att vi agerar kraftfullt nu!

Jättebra, men varför nämner Greenpeace inte med ett enda ord den stora djurhållningen och höga köttkonsumtionens bidrag till klimathotet? Organisationen gör ett stort och viktigt jobb på många plan, men varför är just detta så känsligt? Vill dom inte provocera sina medlemmar och sponsorer som stöttar ekonomiskt, utan istället stoppa huvudet i sanden och hoppas på att inte bli ifrågasatta?

Nu är denna kopplingen med den höga köttkonsumtionen kontra klimathotet vetenskapligt framlagd och Greenpeace om några borde ta initiativ på detta område. Att dessutom deras unga engagerade volontärer inte är medvetna om detta är inte desto mindre förbryllande. Att rekommendera människor att äta mindre kött är politiskt obekvämt, se bara på Mona Sahlins utspel i Uppdrag Granskning’s “Miljöboven på din tallrik”, men att se en sådan i andra fall djärv organisation som Greenpeace visa upp en sådan flathet, är både obehagligt och genant.

Näe, jag får banne mig skicka ett brev till!

Rättvist kaffe eller vanestyrd smakgaranti?

Nestlé hävdar att deras engagemang för rättvisemärkt kaffe inte har nått fram, trots att det verkligen finns där. “Vi har länge verkat för schysst kaffeodling, men varit fruktansvärt dåliga på att förmedla hur vi har jobbat” säger Marie Louise Elmgren, informationschef för Nestlé Sverige. Det känns som ett väldigt krystat uttalande från ett företag som byggt ett helt safari runt en ärta. “Däremot har Rättvisemärkt lyckats få konsumenter att förstå hur viktig frågan är” fortsätter hon. Med en simpel handsvepning har hon förklarat varför man inte känt av Zoegas engagemang kring Rättvisemärkt kaffe.

Zoegas presenterar följande siffror kring kaffedrickande: Om dagen dricks det 7 miljoner koppar kaffe i Sverige. Av dem är 7 %, eller 500 000 st Rättvisemärkt-certifierade. 1- 1,5 procent av deras kaffeförsäljning utgörs av Rättvisemärkt kaffe.

Zoegas har gjort en undersökning tillsammans med undersökningsföretaget GFK kring kaffevanor på arbetsplatser. I undersökningen fick de svaret att 61% skulle välja Rättvisemärkt om det fanns att tillgå på arbetsplatsens fikarum. En chef som uttalar sig kring undersökningen menar att han skulle kunna tänka sig att servera Rättvisemärkt kaffe, om det bara är gott. På min förra arbetsplats köpte jag in två paket av ett ekologiskt, Fairtrade-certifierat kaffe och ställde in i personalrummet. Nästa morgon hade några kollegor köpt två helt nya paket omärkt kaffe och jag undrade varför: “För att det är löjligt med ekologiskt och sånt trams. Smakar säkert skit.” Min förra arbetsplats blev troligen inte tillfrågade i undersökningen, trots att de är grannar med Zoegas. Och det är bara väl, för de hade troligen sänkt det inspirerande resultatet rejält.

När man hör den efterfrågan och inställning som finns hos de 500 tillfrågade för enkäten, så hoppas man att denna medvetenhet brukas även på det privata planet. Det är en sak att chefen ska ansvara för vilket kaffe som ska drickas på arbetsplatsen och en annan när man själv ska få in en ny kaffesort i sin vardag. Kaffe kan ha en stor helighetsfaktor för många. I butikerna har försäljningen av certifierat kaffe ökat markant, men har ändå en hel del att leva upp till, om man jämför med de tresiffriga antal ton kaffe som säljs i storbutiker. Och då är väl Rättvisemärkt kaffe på sin plats i butikens personalrum såklart?

Den svenska HareKrishna-tanten!

Nu ska jag berätta en liten söt historia, om hur vårt självutvecklade andliga medvetande ligger lagrat genom våra livs resor, och kan leda till de mest överraskande händelser i nuet. Det var i mitten på 80-talet då jag brukade äta lunch på Govindas, HareKrishna-rörelsens populära vegetariska restaurang, på Fridhemsplan i Stockholm. Jag hade precis börjat äta på desserten, gyllengul saffransglass, när en gammal “vanlig” tant i 70-årsåldern plötsligt dök upp inne i lokalen och lite försynt frågade om hon kunde få köpa en kopp kaffe då hon precis hade missat sin buss. HareKrishna-hängivna varken dricker eller serverar vanligt kaffe, men hade däremot ett kaffesurrogat gjort på Cikoriaört som dom kunde bjuda på.

Den svenska gamla tanten såg väldigt nöjd ut när hon satte sig ner och läppjade i sig sitt “kaffe”.
Det började gå upp för henne att detta inte var någon vanlig restaurang och hon såg nyfiket runt i rummet på all den indiska inredningen och de Krishna-inspirerade tavlorna. Hon frågade om hon fick lov att titta runt lite i byggnaden, och det fick hon naturligtvis och försvann bort mot tempelrummet, där hon nyfiket stack in huvudet och gick in.

Sen gick det en bra stund och jag började precis undra var hon hade tagit vägen, när hon kom gående ivrigt samtalande med en kvinnlig hängiven om hur det var att leva i en sådan här miljö. Plötsligt sa hon högt, glatt och självklart:

- Åååh vad jag trivs här, det känns precis som om jag hittat hem!

Både den hängivna kvinnan och jag skrattade lite förtjust över denna oväntade kommentar.

- Du kan stanna en stund till och vara med på ett föredrag och en liten tempelcermoni om du vill, sa den hängivna kvinnan.

- Åååh får jag det? Ja det vill jag gärna, svarade tanten snabbt.

Jag tyckte det hela var så underbart, men jag var tvungen att gå hem då så jag fick aldrig följa hennes vidare upplevelse i templet.

Däremot så kom jag på besök dagen därpå, och vem står där stolt lysande i restaurangen iklädd en indisk vacker sari? Jo, vår lilla svenska tant som minsann hade tagit steget fullt ut och ringt sin gamla man och sagt att hon skulle sova över på Govindas över natten. Jag log mot henne och hon berättade att detta var hennes viktigaste dag i hennes liv, för hon hade verkligen hittat hem. Det kändes helt naturligt och självklart.

Vad man kan lära sig av detta är att aldrig ta människor för givet och döma folk för deras synbara tillhörighet, samt att detta inte var en tillfällighet. Hon hade helt enkelt mött upp sig själv där hennes medvetande befunnit sig i sitt tidigare liv, vid dödsögonblicket. Därav denna självklara känsla av tillhörighet, trots att den definitivt inte ens varit närvarande tidigare i hennes nuvarande liv. Det var ingen slump att hon missade bussen och blev sugen på en kopp kaffe.

Ja självklart tror jag alltså både på karma och reinkarnation och är varken direkt flummig eller blint troende, men jag har förmågan att kunna förnimma vad som i mystiken är sanning. Hare Krishna!

Kravmärkta apelsiner billigast i stan!

Det är sällan man gör verkligt smakfulla fynd bland fruktstånden i min stadsdel, men jag höjde verkligen på ögonbrynen igår när jag fick se en låda med kravodlade apelsiner från Italien, för 7.90 kilot!!
Först tänkte jag att det kanske var “utgången datum” på dom, eller att dom var fulla med kärnor. Men jag doftade på dom och dom hade den där typiska fräscha doften som bara obesprutade apelsiner kan ha. Och mycket riktigt, det smakade sagolikt!!
Saftigt och friskt i smaken, kärnfritt och giftfritt. Ångrade naturligtvis att jag inte köpte fler då, men idag skuttade jag ner där för att inhandla 5 kilo till!

Skatten var bärgad!

Jag har naturligtvis spekulerat kring varför dom såldes så billigt, dom kunde ju ha tagit 27.90 kronor kilot för dom utan att skämmas. Är det så att invandrade torghandlare inte förstår skillnaden på ekologiskt och icke-ekologiskt, och det värdet som obesprutad ekologisk frukt faktiskt har?
Har ingen talat om det för dom?
Man kan faktiskt undra om vissa av dom rent allmänt vet vad ekologiskt b e t y d e r, för när jag vid ett annat tillfälle var inne i en invandrarägd livsmedelsaffär med stort frukt&grönt-sortiment och frågade butikschefen om dom hade ekologisk potatis, så plockade han ivrigt fram den ena potatissorten efter den andra. Det vill säga, vanlig bintje, cyprisk färskpotatis, bakad potatis, sötpotatis…
Jag insåg till slut att han trodde att ekologisk potatis var en sort i sig, och drog mig ödmjukt leende därifrån.

Vi på VeggieMind har pratat om detta i efterhand och funderar på att göra en liten informationskampanj till alla våra driftiga men okunniga handlare här. För är det så att dom kan sälja gudomligt goda ekoapelsiner för 7.90 så kan dom säkert trolla fram annat också från deras skattgömmor ute i Europa.

Miljömedvetenhet - en trend som inte pallar trycket?

Nu skrivs det en hel del om att människor känner sig lurade, för att det som presenterats som ett miljövänligt alternativ, efterhand visar sig inte uppfylla vad de lovat. Nedbrytbara plastpåsar bryts inte ned och förvirringen växer kring de bästa och mest miljövänliga färdsätten. Alla vill känna att man bidragit om man tagit ett aktivt beslut och stöttat ett miljövänligare alternativ. Istället väljer vi att känna oss lurade och tendensen med att låta något som är på tillväxt få bakslag går igen, även inom miljömedvetenheten som håller på att etablera sig som något självklart. Det spekuleras kring att ekologi och miljöfrämjande åtgärder går så starkt i trend, att man inte hinner med att hitta riktigt hållbara alternativ som motsvarar efterfrågan.

Jag rekommenderar att vi gör precis tvärtom när vi ska resonera kring det här. Även om media styr upp bilden av den stackars konsumenten, resenären, samhällsmedborgaren som ville göra rätt för sig, som plötsligt får se att allt engagemang och det aktiva valet, varit ett misstag. Nej, det är inget misstag, det är precis rätt och riktigt. Förändringar och förbättringar börjar i våra attityder. Det börjar när vi gör aktiva val och inser att det är i medvetenhet och sökandet efter kunskap och alternativ, som förändringarna och förbättringarna blir möjliga. För vad är motsatsen till det? Vad ska vi göra när något faller i sitt syfte och de enda som har kraften att förändra istället blir besvikna och väljer att känna sig lurade?

Kombinera istället det lilla med optimering, kombinera kunskap med ansvar – det är en bra väg att gå när media eller pr försöker få en att tro att man inte är tillräcklig eller lurad. Tillåt dig helt enkelt inte att bli lurad, utan påverka istället vad du vill se hända och åstadkom mer än du trodde var möjligt. Att ta ansvar för att man som konsument inte accepterar att bli serverad alternativ som inte håller, samtidigt som vi inte lägger skulden på oss själva, för att vi gavs ett alternativ som vi trodde var det bästa. Backa inte för att allt inte flyter på smärtfritt. Miljömedvetenhet är inte ett fenomen, det är du och om du tänker efter, så är det inte så svårt att palla trycket.

När lantdjur vågar visa sin tillit och kärlek.

Detta är en film som handlar om djur från lantgårdar som på olika sätt blivit befriade bort ifrån sitt öde, att bli slaktade och mat åt människor, eller att ha varit utsatta för grymma övergrepp. Att få se lantdjur i miljöer där dom har förtroende för människor är en fascinerande upplevelse, hur dom ostressade och harmoniska visar upp både värme, känslor och kommunikation. När människor verkligen bryr sig om dom som sällskapsdjur, så är det befriande att se deras naturliga beteende. Det finns dom som säger att kor, grisar och höns inte har känslor…

Filmen “The Emotional World of Farm Animals” innehåller inga obehagliga scener utan fokuserar på relationen mellan lantdjur och människa, när den är som vackrast. Filmen är 52 minuter lång, och skulle den av nån anledning gå väldigt långsamt eller hacka, så kan ni se den på denna länken.

En gul vän, med oanade möjligheter.

Vet du vad du gör när du inte har något putsmedel till dina skor? Du tar skalet på en banan och gnider med insidan och får ett alldeles lysande resultat. Olivolja går också bra, men att utnyttja en banan maximalt tycker jag låter bäst. Banan är så väldigt mycket mer miljömässigt hållbart än någon kemisk blandning i en miljöbelastande plasttub.
Glöm bara inte bort att det ska vara en ekobanan!





Så nu har du ett bättre sätt att gå till väga på om du tillhör dem som använder skinnskor.
Men vi rekommenderar naturligtvis att ni i fortsättningen provar på att köpa veganskor.

Andra bloggar om: veganskor, banan, olivolja

Hyllorna med ekomärkt gapar tomma!

Nu är det påtagligt tydligt att ekologiska mejerivaror blivit allt populärare, då det är mer regel än undantag att produkterna är slut. En strykande åtgång alltså, men nu krävs det radikala grepp från bönder och handlare, och kanske mest från jordbruksministeriet som måste stimulera ekologisk produktion allt mer, och fort!
För jag vill ha ekologisk mjölk till mitt ekologiska kaffe nu, annars blir jag putt!!

Andra bloggar om: ekomärkt, ekologiska, mejerivaror

“ååh nej Tina, vilken dålig tajming”

Dagen efter det stora avslöjandet i Uppdrag Granskning om hur metangas från kor för köttindustrin allvarligt förvärrar växthuseffekten, så meddelar Svensk Köttinformation att Tina Nordström ska bli deras ambassadör. Att SK väljer att gå ut med denna information just nu är säkert ingen tillfällighet, då man tidigare sett hur dom anpassar sina kampanjer i anknytning till debatter eller avslöjande som på ett negativt sätt rör deras kommersiella intressen.

Tina må vara en go tjej, men Uppdrag Gransknings avslöjande borde få henne att tänka över om detta var ett så smart beslut. Hon har som så många andra byggt sin miljömedvetna övertygelse på att användandet av kravmärkt närproducerat kött skulle vara tillräckligt som miljöinsats.
Vi får väl se om hon vågar göra en kovändning nu, eller om hon väljer att blanda ut köttfärsen med kravmärkta morötter i fortsättningen. Det skulle i så fall kunna halvera försäljningen av köttfärs, och är hon då en bra ambassadör/marknadsförare för köttindustrin?

Nu är miljönämnden ute och cyklar!

I förhållande till den positiva utvecklingen att busstrafiken gått upp med 30 % i Helsingborg och att cykelförsäljningen gått upp 9 % i hela landet, så väljer nu Helsingborgs kommun att plocka bort några få med-bidrag-anställda som bevakar cykelparkeringarna i Helsingborg. Något som definitivt stimulerar cykelägare att våga ställa sina cyklar nere i stan.

Förstår inte gubbarna och gummorna i miljönämnden att det är sådana här åtgärder som verkligen stimulerar kommuninnevånarna att i praktiken hjälpa till med att minska på avgasutsläppen i staden?
Något som miljönämnden haft som ett vackert uttalat mål inom mandatperioden.

När medlidandet segrar!

Vi på VeggieMind talar ofta om hur viktigt det är att utveckla empati, då det är en grundförutsättning för personlig utveckling. När människor dessutom samlas och uttrycker detta kollektivt så kan det försätta berg och rasera de mest grundmurade invanda mönster och beteende.

Nu har Jordbruksdepartementet i västra Australien beslutat sig för att förbjuda så kallad “mulesing”, som innebär att fårens bakdelar flås utan bedövning. Nu kan man spekulera kring om detta inte i första hand handlar om all den negativa publicitet som australiensiska fårfarmare fått, och som hotar deras ekonomiska förutsättningar. Oavsett så är det just medlidandet från omvärlden som har lett fram till detta beslutet, och det är glädjande att se att internationella påtryckningar lönar sig.

Nu är detta tyvärr bara toppen på isberget av hur vi behandlar djuren i vår värld, så det lär komma allt fler skrämmande avslöjande ut i ljuset i framtiden.
Men ändå, för varje förändring som denna så växer hoppet om mänsklighetens seende och ansvarstagande när det gäller att sluta upp med “blind konsumtion”.

Man bör ifrågasätta bakåtsträvares avsikter!

Allt fler talesmän/kvinnor för att den globala uppvärmningen är en bluff, börjar visa sina ansikten.
Man bör verkligen ifrågasätta deras engagemang i detta, då ett av deras starkaste argument är att det bara handlar om att tjäna pengar. Är det så att dessa personer själva förlorar pengar på att vi är mer rädda om miljön, att vi ställer högre krav på produkttillverkning och levnadsstilar? Har dessa personer tjänat sitt leverne runt verksamheter som bidragit till att förstöra miljön, och att det nu inte längre är lika lätt då konsumenter och andra organisationer äntligen börjar ta ansvar?
Jag tror sanningen inte ligger så långt därifrån…

En annan avsikt kan vara, att det bland dessa människor finns stora livsnjutare som är vana att ta för sig av vad naturen erbjuder utan minsta tanke kring etik och moral. Nu börjar deras livsstilar bli ifrågasatta och dom känner sig påhoppade och försöker förgäves hitta argument så att dom kan få vara kvar i sin lilla oansvariga värld.

Mona Sahlin, en ledande medmiljöbrottsling?

“Mig kommer du inte få svar ifrån i alla fall, att vi ska sluta äta nötkött för att rädda miljön.” säger socialdemokraternas ledare, utan att ens blinka! Detta trots att det är vetenskapligt bevisat att en svensk ko släpper ut hundra kilo metan per år - mer än en normal svensk bil som i genomsnitt går tusen mil per år.

Nåväl, Mona är väl som “folk är mest” och tänker först och främst på det som ligger gommen närmast, med hjärnan en bra bit därifrån. Men hon lär få äta upp det uttalandet…

Kolla in Uppdrag granskning nästa vecka, onsdag den 12 mars kl 20.00.

Omvändelse eller frustrerad provokation?

Frysutrymmet för de vegetariska helprodukterna på ICA OJ i Helsingborg är inte stort. Och det är alltid lika spännande att se vad butikspersonalen valt att fylla det med. Ja, jag vet att dom har andra varor i sortimenten som dom inte lägger ut, då jag avslöjat dom vid flera tillfällen. Dom har skyllt på ont om plats, inte att det är dålig åtgång. Lite märklig ekvation och dåligt affärstänkande faktiskt.

Idag låg det två stora frysta köttstycken nonchalant nedslängda ovanpå de vegetariska produkterna. Jag såg för ett ögonblick framför mig att det var någon illasinnad person som skulle markera sin frustration över att inte längre få äta sitt kött i lugn och ro, utan att hela tiden bli ifrågasatt. Men jag valde till slut att se det som om köttstycket i sista stund hade valts bort, eftersom personen äntligen hade kommit till själslig insikt och snabbt bytt till ett paket vegoschnizel på väg till kassan. Kallas inte det positivt tänkande, så säg.