Veg-Radio - ljudvibbar för ditt medvetande!

Genom min uppväxt har jag alltid haft ett speciellt förhållande till seriösa “pratiga” radioprogram, som till största del sändes på Sveriges Radio P1. Jag älskade att bara sluta ögonen och falla in i ett passivt nästan meditativt lyssnande. Senare i mitt liv fick jag förmånen att lyssna på Radio Krishnas närradiosändningar i Stockholm, något som definitivt påverkade mig att bli vegetarian. Här är en översikt över engelsktalande radiostationer på nätet som har veganska/vegetariska förtecken. Vissa har dagliga sändningar och man kan också lyssna på sändningarna i efterhand.

Vegan Radio - Varannan vecka så sänds en radioshow om vegansk kultur, djurrättsfrågor, vegandiet, vegansk livsstil, andlighet och politik. Vegan Radio finns även på Myspace

Go Vegan Radio - Bob Linden driver denna populära radiostation sen många år tillbaka, som är belägen i San Diego USA.

Raw Vegan Radio - The FIRST Raw Vegan Radio Show On The Internet!

KarmaCaffe - Har dagliga livesändningar, med roliga utvecklande samtal med gäster om att leva som vegan eller vegetarian.

Vegan Freak Radio - Vegan Freak Radio är mer än bara radiopratare. En radioshow som drar till sig en väldig massa med lyssnare från hela världen. Med intressanta intervjuer med betydelsefulla människor, lyssnares röstmails, galen humor, och verklig vegansk gemenskap.

Meat Free Radio - Tim, Eric, Mikey och Mikeypod sänder radio från sin blogg.

Radio Krishna Stockholm - Livesändningar på måndag-tisdag 06.30-07.00 onsdag 17.00-18.00 torsdag-fredag 06.30-07.00.

Radio Krishna Göteborg

Årets Vegomässa i Stockholm!

Klockan 10.00 den 13 september öppnar årets Vegomässa, denna gång i Stockholm. Det blir provsmakningar av den nyaste vegomaten, matlagning på scen med inspirerande kockar, djurrättsinformation, föredrag, filmvisning, underhållning, musik, shopping och massor av gratis mat. Inträdet kostar 40 kr.

Förra årets mässa i i Malmö blev en stor publikframgång med 1600 besökare. Nu har arrangören Djurrättsalliansen goda förhoppningar om att kunna upprepa succén och hälsar att alla är lika välkomna - oavsett om du är vegan, hälsointresserad, en orolig förälder, klimatengagerad eller allmänt hungrig och nyfiken.

Plats. Allmänna galleriet (Kronobergsgatan 37 vid Fridhemsplan) Vegomässans hemsida

Miljömedvetenhet - en trend som inte pallar trycket?

Nu skrivs det en hel del om att människor känner sig lurade, för att det som presenterats som ett miljövänligt alternativ, efterhand visar sig inte uppfylla vad de lovat. Nedbrytbara plastpåsar bryts inte ned och förvirringen växer kring de bästa och mest miljövänliga färdsätten. Alla vill känna att man bidragit om man tagit ett aktivt beslut och stöttat ett miljövänligare alternativ. Istället väljer vi att känna oss lurade och tendensen med att låta något som är på tillväxt få bakslag går igen, även inom miljömedvetenheten som håller på att etablera sig som något självklart. Det spekuleras kring att ekologi och miljöfrämjande åtgärder går så starkt i trend, att man inte hinner med att hitta riktigt hållbara alternativ som motsvarar efterfrågan.

Jag rekommenderar att vi gör precis tvärtom när vi ska resonera kring det här. Även om media styr upp bilden av den stackars konsumenten, resenären, samhällsmedborgaren som ville göra rätt för sig, som plötsligt får se att allt engagemang och det aktiva valet, varit ett misstag. Nej, det är inget misstag, det är precis rätt och riktigt. Förändringar och förbättringar börjar i våra attityder. Det börjar när vi gör aktiva val och inser att det är i medvetenhet och sökandet efter kunskap och alternativ, som förändringarna och förbättringarna blir möjliga. För vad är motsatsen till det? Vad ska vi göra när något faller i sitt syfte och de enda som har kraften att förändra istället blir besvikna och väljer att känna sig lurade?

Kombinera istället det lilla med optimering, kombinera kunskap med ansvar – det är en bra väg att gå när media eller pr försöker få en att tro att man inte är tillräcklig eller lurad. Tillåt dig helt enkelt inte att bli lurad, utan påverka istället vad du vill se hända och åstadkom mer än du trodde var möjligt. Att ta ansvar för att man som konsument inte accepterar att bli serverad alternativ som inte håller, samtidigt som vi inte lägger skulden på oss själva, för att vi gavs ett alternativ som vi trodde var det bästa. Backa inte för att allt inte flyter på smärtfritt. Miljömedvetenhet är inte ett fenomen, det är du och om du tänker efter, så är det inte så svårt att palla trycket.

365 dygns nedräkning - inför En timme.

Känner du till Earth Our, som går av stapeln 29 Mars? På sin hemsida, berättar Earth Hour om hur du kan förbereda dig inför att delta och sätta upp dig som delaktig i det här eventet. Du blir inte ensam, utan ansluter dig till en stor skara människor. Inne på sidan kan du överblicka vilka städer som håller i event med Earth Our och även se exakt hur många enskilda, anmälda deltagare varje land har.
På sidan finns en räknare som sekund för sekund tar oss närmare den lilla timmen av släckta lampor, den 29 Mars.

Det började som en aktion i Sydney år 2007 (på initiativ av WWF-Australien, Fairfax Media och Leo Burnett som representant för staden Sydney), då 2,2 miljoner människor deltog och 2100 olika företag släckte alla sina lampor i en timme. Harbour Bridge och Opera House som är två karaktärsstarka byggnader i Sydney deltog i arrangemanget och många passade på att gifta sig i skenet av stearinljus under just den timmen. Nu deltar fler och fler städer aktivt, bland annat Köpenhamn. Gå in och sätt upp dig om du vill vara med i en världsomfattande aktion, en timme för vår jords välmående och en inspirationsaktion kring miljötänkande.

Bilder istället för siffror.

Siffror är lätta att vara med. De är på något sätt oskyldiga och förekommer titt som tätt, överallt runtomkring oss. När siffrorna representerar pengar skärper vi öronen och lyssnar efter detaljer. När det gäller siffror ur statistik kring följder av våra val och beteenden kan vi nicka lite instämmande medan de sedan lämnar oss som en anonym illusion av verkligheten, som egentligen inte representerar något vi behöver ta till oss, tycker vi.

Bilden här föreställer 426000 mobiltelefoner. Det representerar antalet mobiltelefoner som slutar användas och pensioneras, per dag, i USA. Per dag. ”Running the Numbers” heter Chris Jordans bildserie, I vilken han vill visa statistik i bilder. Och det är värt en titt. Gå in och titta hur 2,5 miljoner förbrukade plastflaskor ser ut. Det används var femte minut i USA. Det är verkligen värt att titta på och det kan du göra här.
Konstnären påpekar dock att bilderna är gjorda för att bli sedda i verkligheten. Men ändå lyckas han beröra med sina bilder även på nätet. Det är svårt att ignorera siffror när man ser dem så som han presenterar det. Man får se bilderna utzoomade och i närbilder och statistiken går inte att komma ifrån, hur man än försöker.

Ingvar ställde en bra fråga!

Hej VM! Jag tycker att ni säger bra saker. Är ni en förening, och på vad sätt skiljer sig VM från de redan existerande veg.förbunden? Vad fattas hos Hälsofrämjandet, Svenska Vegetariska Föreningen, Veganföreningen i Sverige, Vildåsnan och Vego Runners?

Vänligen,
Ingvar i Katrineholm

Hej Ingvar!
Tack för din intressanta och relevanta fråga. Svaret på den är ju just vad som har motiverat mig och Jonas att starta VeggieMind. Du nämner de “större” namnen bland representanter för vegetarisk/vegansk kost/livsstil som finns sedan en tid tillbaka och det stämmer att VeggieMind är något helt nytt. Vi är själva inspirerade av det utbud som redan finns och har känt att vi kanske ändå har lite till att tillföra i ett helhetsutbud av livsstil/vardag/ekologi/vegetarism/nyheter/kultur. Så det är det vi försöker åstadkomma.

Hälsa och miljötänk börjar bli en vision hos varje enskild person och fördelarna med det är att det öppnar upp människors seenden och tolerans inför det som tidigare setts som alternativt eller avvikande. Där vill vi gripa in och ge vegetarismen och miljötänket ett lättare och ett lustfyllt ansikte. Det finns gott om frustrationer kring den etiska frågan kring valet att äta kött och vi tror att detta är en något som man inte behöver trycka på i onödan. Vi har rannsakat hur man kan vinna mark och öka förståelse och det är genom att prata positivt om det som vi personligen ser som en stor livsgåva; vegetarism.

Som svar på din första fråga, så kan jag berätta att VeggieMind faktiskt är ett företag, om än med en hel del hjärta och idealism bakom. Det har vi motiverat med att vi har en målgrupp utöver befintliga vegetarianer och veganer, nämligen den allmäna människan, konsumenten och allätaren. VeggieMind möter människor där de är och går ut för att inspirera och informera, med ambitionen att göra det med en positiv syn och förmedling av vegetarism, miljömedvetenhet och varje persons enskilda förmåga att påverka. Vi har motiverat det med att vi tycker att det fattats en neutral ventil för ansvarstagande komponenter inom näringsliv, privatliv och kulturen, som behöver och förtjänar att lyftas fram till den allmäna människan. Vi är kampanjskapare, arrangörer, projekthållare och samordnare.

VeggieMind vill också delta med tankar och resonemang kring det som pågår i vår omvärld och väljer därför att uppdatera hemsidan dagligen med allt från små tips, artiklar eller tankar kring nyheter och händelser. Vi tror på att vi har något att leverera utåt med ett granskande öga och medvetenhet, utan att särskilja “oss” från “dem”, eller “de som gör rätt” och “de som gör fel” just pga kostval.

Med vänliga hälsningar.

Nina Pedersen - VeggieMind

PS. Registrera dig som medlem och gör din röst hörd, och få e-mail om våra olika verksamheter, tävlingar och arrangemang. Från och med vecka 12 kommer vårt nyhetsbrev en gång i veckan. DS.

Vegetarian/Vegan-forum poppar upp!

Det startas allt fler användarforum på nätet för vegetarianer och veganer. Här kan man komma i kontakt med människor över hela världen som har vegetarism som livsval, och har man tur så kan man kanske t.o.m hitta en vegetarisk kärlekspartner! Flera av forumen, som man kan registrera sig gratis på, har egna receptbanker och annan intressant info och service. Här har vi listat några av de mest intressanta.

Happy Cow

VegPeople

VeganForum

VeggieBoards

“Veganer äter inte lök, va?” Del 3

Någonstans måste vi veganer och vegetarianer också göra ett erkännande. Vi bryter mönster och utmanar rejält när vi gör vårt val att ”begränsa” utbudet genom att avstå från de kostinslag som man bygger maträtter på. Läs mer

“Veganer äter inte lök, va?” Del 2

Det är bara att erkänna att det trots både spridning och utveckling, branschkunnande och förnyelse, finns många luckor i hur restaurangerna klarar av att möta specialkostare. Läs mer

”Veganer äter inte lök, va?” Del 1

Ibland finner jag mig själv i helt surrealistiska situationer. På ett sätt är det både underhållande och fascinerande, men stundvis undrar jag vad det är som gör att vårt moderna samhälle stundvis inte klarar de enklaste saker.
Häromdagen satt jag på en litet lunchställe med min man och letade i menyerna efter gångbara alternativ för en vegan. Jag är ödmjuk och fullt medveten om att vi är i minoritet, så jag tittar efter det som ligger närmast att kunna omvandla till ett veganskt alternativ. Efter många om och men fick det bli en nachostallrik med grönsaker och salsa, minus smält ost. Vi beställde också en vegetarisk pizza där vi bad om att ena halvan skulle vara fri från ost. Vi förklarade varför och tackade så mycket. Kvinnan som tagit våra beställningar pratade på och jag frågade försiktigt en sista gång om hon förstått hur vi menade och serviceminded som hon var svarade hon ”Jadå”. Kommer snart!”.

Det är alltid ett spännande moment att sitta och vänta på att maten ska komma in. Man är hungrig och är betalande kund, men man vet aldrig hur det blir riktigt när man är första gången på ett ställe.
Efter 25 minuter kommer kvinnan in med en tallrik nachoschips. I det gula anar jag lite färglösa sladdriga inslag och när tallriken står framför oss ser vi att man lagt ner mikrovågsvärmda, frysta wokgrönsaker. Morötter, broccoli och blomkål i gråa, sladdriga varianter. Kvinnan springer någon runda till och kommer sen tillbaka med en pizza som hon ställer ner mellan oss. Hon vet ju att vi ska dela eftersom ena halvan beställdes utan ost. Vi frågar efter salsan till nachosen och hon tittar förvånat på oss.
- Ska ni HA salsa nu??
Vi förklarar att ja, det vill vi ha. Så hon hämtar in iskall salsa till de fesljumma chipsen och de grå, mikrovärmda frysgrönsakerna. Vi doppar och äter och börjar titta på pizzan. Det ser ut att stämma, för den ena sidan är ostfri.
- Vad bra! säger jag och är riktigt hungrig nu.
Men den ostfria sidan ser ut att vara fri från lite mer än så. Jag tittar igen och ser att det enda som ligger på min halva är de frysta, mikrougnsvärmda, sladdriga bitarna, påslängda efter att pizzan varit i ugnen. På min mans halva ser jag rocullasallad, rödlök och körsbärstomater. Precis som vi beställde. Jag förstår ingenting och kallar på kvinnan igen.
- Ursäkta, men här finns ju inga grönsaker på min sida. Inga tillbehör alls förutom det här, säger jag och pekar lite menande på de hemska frysgrönsakerna. Kvinnan slår ihop händerna och ser både bekymrad och trött ut.
- SKA du ha det på din halva?
Jag förklarar igen att jag bara bad att inte få ost. Hon lyfter tallriken och dansar mot köket.
- Jaja, du kan få om du vill ha!

Hon sätter ner tallriken efter en liten stund, med en pizza som hunnit svalna en hel del och nu ligger där i alla fall en körsbärstomat i lite sås och lite rödlök på. Jag tittar på min man och vi förstår att de bara slängt på ingredienserna.
Surrealismen är total, jag tror inte att det kan inte bli mer underligt än såhär. Med ett skakande, litet pekfinger knuffar jag på körsbärstomaten. Tiden stannar, jorden ändrar riktning och mitt låga blodtryck sänks djupt ner i marken. Yrseln och gråta/skratta-dilemmat infinner sig i min spända bröstkorg. Jodå. Den lilla körsbärstomaten är iskall. Liksom såsen och rödlöken. Det enda på min pizzahalva som åtminstone är lite ljummet är de grå, sladdriga upptinade frysgrönsakerna.

MYMOSTCOMMENTEDPOSTS-INSPIRATION-MOTIVATION

Knäckebröd, tomat och örtsalt.

Det var så det började, min insikt över att jag faktiskt kunde leva och njuta av enbart vegetarisk kost. Min gode vän och musikerkompis mamma var vegetarian och det fanns sällan nåt i kylskåpet som direkt fångade min aptit, sällan ens mjukt bröd i brödlådan. Det fanns däremot alltid knäckebröd i en brödkorg och en stor skål med hemmaodlade tomater på köksbänken. En dag stod jag och tittade in i kylskåpet och kollade efter en ostbit eller nåt annat “normalt” som jag var van vid, när hans mamma kom förbi och sa:


- Prova att ta lite örtsalt på skivade tomater på en knäckebrödsskiva!

Plötsligt fick smaken en helt annan dimension, som om jord, hav och himmel samlades på denna lilla fullkornsplatta. Min tunga kittlades av någonting som kändes väldigt sant, en förnimmelse av någonting mer än bara mat och att äta. Men det är kanske så det ska vara, för i denna rena enkelheten fanns en outgrundlig styrka, som jag aldrig har tvekat över sen dess.
Det är i det lilla obetydliga man ibland ser det stora betydelsefulla…

---

MYCATEGORYPOSTS

Vi är bland de sista människorna som kan välja…

Jorden finns och bär ännu upp förutsättningar i vilka vi kan skapa oss trygghet, mättnad och finna lä från konsekvensens vindar. Och vi går på det. Vi gömmer oss i valmöjligheten och formar orden med våra munnar medan våra ögon tittar på. Vår hud är alltför väldoftande, för att vi ska ge oss ut och gräva i myllan som lagrats på grund av våra ansvarslösa ageranden. Vad är det som gör att vi ser, men inte gör det vi vet är möjligt? Vilken är din ursäkt? Handlar det om att vi kan välja och att inte klarar frihet under ansvar?

Jag ser. Och av det jag sett, har jag inte valt att ta ansvar i den utsträckning jag har kunnat. Om någon frågar mig varför, så har jag inte svaret. Men det finns ett svar och jag vill inte fortsätta låtsas att svaret är för ogripbart och utanför min förmåga. Jag har faktum, jag har seendet och jag har möjligheten, möjligheten att välja. För en gångs skull höjer jag blicken och tar ledningen i något jag hoppas ska bli, en ansvarsdebatt. En självgranskning och en rannsakan av vår omgivning, våra egna resonemang och beteenden som jag hoppas ska leda till att fler vågar möta sina ursäkter och sluta låtsas om som att svaret inte finns. Svaret på varför vi gör som vi gör, när vi så lätt kan göra annorlunda och samtidigt göra skillnad.

Oftast behöver vi perspektiv för att se våra egna beteenden. Något tragiskt behöver hända för att vi ska se de fina förutsättningar vi har och att livet är av vikt och av värde. Men det är först när perspektivet är att något är ”fullkomligt kört” eller oåterkalligt som vi börjar lufta i rummen som bär upp våra samveten. Av förklarliga skäl håller vi gärna dörrarna stängda till de rummen och applicerar lite extra tätningsmassa, så att vi får slippa möta konsekvenserna av våra egna ageranden. Och jag tror att det är därför vi skjuter på ansvaret och hycklar med våra insikter. Vi lägger det på våra barn istället, det att stå till svars och ta konsekvenserna, när det är ”fullkomligt kört”. Även om det kommer alarmerande rapporter om vår miljö, klimatet och konsekvenser, behöver vi inte vara i det fullkomligt slutpressade läget. Snacka om att inte se längre än näsan räcker. Vi väljer att se vår tid på jorden som den enda viktiga och existerande, vi gör oss helt enkelt mindre än vi är…
Varför?

Jag vill höja ribban. Min egna och den för min omvärld. Vi kan bättre, förstår bättre och orkar mer än vad vi låtsas om. Jag ser människor åstadkomma fantastiska saker dagligen, men ser sällan att det är rätt sopsorterat i soprummet. Jag ser det aldrig i princip om jag ska vara ärlig, det att det ens är det minsta sorterat. Det känns som om vi människor vill hämnas på jorden för att vi är bittra över tidsbrist och stress och måste hitta en ventil för alla våra ursäkter. Och vilket är inte skönare än att välja bort ansvar, om man nu bara kan? För det är just det du gör, om du inte vill lika mycket som du kan.
Jag vill börja poängtera vad som är möjligt. För att visa att vårt ansvar inte är varken svårt eller tungt att bära och vara med. För att du ska se att du är så stor som i dina drömmar och att din förståelse är lika omfångsrik som ditt seende och att dina händer styrs av vad din hjärna registrerar. Viljan finns i dig, liksom förmågan.

Jag brukar tänka att jag har ett val i nuet och i varje tillfälle. Varje ny minut bjuder mig på en frihet att ta ett beslut och det innebär automatiskt att jag har ett val. Och det gäller även dig och alla i din omgivning. Vissa är bara mindre benägna att erkänna att det ligger till så. Att det är så att allt är möjligt om vi erkänner vår roll i den här världens utveckling.

Det är något vi alla bör erkänna och bejaka – för vi är bland de sista människorna som kan välja…

Potatisgratängen – om våra heliga vanor. Del 2.

14 år senare och den misslyckade potatisgratängen är ett bearbetat barndomsminne. Numera är jag självsäker när jag gör mina ugnsbakade rot- och grönsaksröror. Ingen sammanbiten farmor i världen kan döpa om mina hopkok och bedöma dem som misslyckade längre. Men jag har verkligen börjat fundera över vad det är med vårt ätande som är så primärt och heligt. Det är som om vårt val av mat symboliserar vår pondus och integritet. Vi fastnar i ”mammas mat”, ”favoritställets favoriträtt” och ”den perfekta frukosten”. Vi vet helt enkelt vad vi gillar och inte gillar. Ibland när människor resonerar om sin mathållning låter vi som gurus utsända av den enskilda grödan, ingrediensen eller tillbehöret i vår favoritmaträtt.

Det är få saker som gör att vi vidgar vyerna när det gäller vårt ätande. Om en vanlig person i ens omgivning rekommenderar vegetarisk kost för hälsa, går det sällan hem som ett kvalitativt råd – mer ofta ses det som ett direkt hån mot det egna valet. Något som däremot gör susen är auktoriteter. Om en läkare rekommenderar mer vegetarisk kost så känns åsikten genast mer klarsynt och man följer dessutom oftast rådet. För det är ju på läkarens rekommendationer och dessa ska man ta på största allvar.
Smittorisker, rapporter om fusk och liknande får oss människor att agera direkt. Vi vill inte skada oss själv och när det blir så påtagligt kan vi inte fly. Vi kapitulerar och skrider genast till handling och väljer att inte ta några risker. Så media har makt över oss på fler än ett sätt, inte bara genom reklam. Rön, rapporter och reklam talar direkt till våra rädslor eller värderingar.

Samtidigt lever vi i en tid när vi vill ta enskilt ansvar på olika sätt, för den egna kroppen och vår omgivning, för det som givits oss och våra barn. Vi får större kunskap om hälsopåverkan och tillsatser och andra inslag i maten och någonstans tränger dessa nya kunskaper igenom vår mats heliga barriär. Men det är en tjock mur med många enskilda tegelstenars försvar. En tegelsten som många har i sin mur är kvalité, en viktig sak för oss människor som har råd att vara selektiva med vår kost. Vi bär alla var och en på en bild av vad kvalité och bra mat innebär. För någon är det fint kött, för en annan osaltad hälsomat och för den tredje en hamburgare. Media styr våra tänkesätt inom respektive social struktur, vad det än må beröra. Kommer det ny kunskap eller ett nytt uttalande slår media på, för att sälja. Då reklam styrs av vad människor styrs av, exempelvis trendiga matvanor och tankemönster, följer man ändå människors beteenden mer än ligger steget före att etablera den nya kunskapen. Först ska den anammas av människor, sen kan den sälja.

Om man har tagit steget och börjat göra en förändring eller att ta till sig ett resonemang, söker man aktivt i media, reklam och produktutbud för att bejaka det man tror på och för att skaffa sig kunskap och insikt. Om man äter vegetariskt av hälsoskäl är man ett perfekt underlag för företag som vinklar sin reklam att trycka på hälsomässiga skäl och principer. För en person som har svårigheter med sin omgivning/socialt i och med dess val av kost, blir det en lättnad när det sprids kunskap kring just den kostform som man praktiserar. Och jag undrar om det inte är där vi många gånger känner oss provocerade, när någon anammat något som uttalas som allmänt gynnsamt för exempelvis hälsa eller miljö. Vi provoceras av att det finns ett aktivt ansvar och inte bara en vana, i sådana personers ätande.

Det finns samtidigt ett behov hos människan av att få gå vidare, att få utvecklas och söka nya beteenden och förhållningssätt i livet. Det är det som inspirerar och motiverar oss genom rutiner och vardag. Samtidigt är det också skrämmande och utmanande att våga lämna invanda mönster och trygga vaggor som gungar på behagfullt men utan att lämna sin plats. Våra vanor är starka beteenden och styr vårt sätt att välja. På något sätt överlever vanorna många andra, stora förändringar i våra liv.
Jag tänker på den här farmodern som har gått genom ett långt liv, förlorat sin livspartner och sett vänner komma och gå. Som har barnbarn och barnbarnsbarn och varit med under tv:ns utveckling. En kvinna som har sett ett helt samhälle förändras i en hastighet som knappt någon människa hunnit med i och som ändå sitter vid kortändan av bordet och vet, verkligen VET, hur en riktig potatisgratäng ser ut. Det gör ingen skillnad med ökad kunskap, insikt och utveckling, det är väl självklart att man har minst en liter grädde i och dessutom som högst tillsätter lök!

Potatisgratängen – om våra heliga vanor. Del 1.

Första gången jag förstod att matkultur var en helig sak, var jag 12 år. Min bästa kompis och jag var nyblivna vegetarianer och stod i hennes kök med kniv och skärbräda och skar i rotfrukter och grönsaker.
Läs mer

Vegetarism - en gåva för kropp & själ.

Det måste upplevas och man måste aktivt ge sig in i tänkandet och agerandet kring vegetarism, för att riktigt förstå. Vegetarianer pratar ibland om sitt kostval som om det vore så Läs mer