Här kommer inlägget samt ett inledande stycke jag skriver nu:

Under min uppväxt var min familj, samt tre andra familjer ofta på gemensamma vegetariska knytkalas/middagar. En gång i månaden samlades vi hemma hos en av familjerna för att i umgås och äta vad mina föräldrar tycke var god mat. Det lagades till en början enbart vegetarisk mat med olika resultat. Det började innan vi kom till och förekommer än idag (25 år senare) Vi barn åt mest potatis och grönsaker i form av majs, gurka, morötter mm, medan våra föräldrar åt olika sorters pajer, grytor etc. Med tiden testade vi barn på nya rätter, men jag vet att jag talar för alla när jag säger att det vi ville ha var kött, gärna kombinerat med sås och potatis.

Varför är det då så? Våra föräldrar hade i det läget aldrig förespråkat kött, och vi åt sällan kött hemma.

Svaret är för mig enkelt enkelt:

Personligen tror jag (obs: teori) att vi är skapta att äta sådant vi tycker om. Torrt gräs, löv och grenar, som skulle sätta andra växtätare i extas, ger oss inte ens ökad salivproduktion. Nu påstår jag inte att vi skulle vara skapta för att äta dessa ting heller. Det jag vill framföra är i alla fall att sådant som gör oss hungriga och ”sugna” är ofta sådant som antingen är väldigt kaloririkt (glass, godis, läsk, öl, hamburgare mm), eller kött i allmänhet. Vad gör klyftpotatisen god? Jo Såsen och fettet. Medan en torr kokt potatis sällan ger samma effekt.

Jag känner ett antal vegetarianer. Min flickvän var vegetarian när vi träffades, dock inte längre. Gemensamt har de i alla fall ofta ett sug efter ”onyttigheter” och många har varit nära att sätta tänderna i det förbjudna. Men jag respekterar de som klarar av frestelsen. Har man gjort ett val ska man också följa det och inte ”nalla” ur baconpaketet om pojkvännen/flickvännen har varit elak.

Det mest ärliga man skulle kunna göra är att låta ett hundratal barn växa upp utan någon som helst påverkan från omvärlden annat än mat. Vid varje måltid får barnet två tallrikar. En vegetarisk och en ”vanlig” måltid. Sen får vi se vad vi egentligen är skapta för att äta.

Sen har jag en fråga.

Varför tvinga barn äta vegetarisk mat? Det är ju betydligt mer manipulerande än att låta barnet välja. Jag förstår att ni inte vill tillaga köttprodukter, men era barn/framtida barn måste ju få välja själv, åtminstone i skolan. Man ska inte diktera sina barn, utan hjälpa dem på vägen.

Jag förstår inte hur dessa människor tänker, barn växer upp med det livsstilsval som föräldrarna gör åt en,man väljer inte själv som 4åring. Att medvetet få välja sitt livsstilsval och sin kost tycker jag själv är väldigt viktigt, därför måste man lära sig att det finns flera olika.

Jag hade turen att ha en underbar biologilärare i början av högstadiet som lärde oss om köttindustrin och vegetarianism, det blev ett enkelt val för mig, jag blev vegetarian, för att sedan bli vegan. Alla har inte den turen och får hitta egna vägar. Om jag nu, någonsin blir mamma så vill jag att mitt barn ska få välja själv när han/hon blir stor nog, och självklart ska den få smaka på kött. Precis så som jag tycker att föräldrar som är blandkostare ska laga minst lika mycket vegetarisk/vegansk åt sin unge. Överlag tycker jag att föräldrar ska visa barnen fler alternativ och även lära dem vad som är viktigt att få i sig. Det är otroligt vad lite folk vet om näringslära…

Nu är Simon för liten för att fråga ännu, men jag tror inte på att ljuga för barn så frågar han så får han veta. Om han efter det bestämmer att han inte vill äta djur så är det hans val som vi kommer att respektera, att tvinga honom vore lönlöst.

Jag kommer inte att leta reda på och visa mitt barn otäcka filmer från slakterier, det vore att traumatisera honom oavsett om han äter kött eller inte, men jag tänker inte försköna sanningen heller och och när han frågar. Lika lite som jag kommer tala om för honom att gud och tomten finns, eller att barn kommer med storken och liknande.

Men jag håller inte med om att barn indoktrineras så mycket att de inte kan förändra det sedan, hela tonåren handlar ju om att bryta sig loss, ifrågasätta invanda mönster och hitta egna vägar (det var först då jag själv blev vegetarian). Det är en del i att bli vuxen. Men jag tänker naturligtvis försöka göra hand övergångsperiod så mild som möjligt genom att respektera hans beslut redan innan han börjar kräva det och anklaga oss för att inte ha gjort det

Tack för hyllningen

Jag tänker på detta som du säger VAD man lär sig sina barn att ta efter, dvs i många fall också rena lögner kring hur djur mår som föds upp i djurindustrin. Jag skulle kunna hävda att en förutsättning för att inte fler är vegetarianer är just pga lögner och att föräldrar skönmålar verkligheten för att få ro kring sina egna kostval. De små barnen indoktrineras så pass mycket att det är väldigt svårt att förändra sitt seende senare i livet anser jag, inte minst socialt.

Jag har hyllat dig för din självgranskning tidigare, och jag förväntar mig det nu också. *ler*

Smakmässigt skulle barn, om de fick välja fritt, säkert äta frukt framför kött, men de skulle hellre äta godis framför frukt (om jag säger så) så resonemanget faller lite. Det jag menar är att vi SKA lära våra barn att äta det som går och det lönar sig inte att grubbla över vad barnen skulle göra om de var helt opåverkade eftersom det inte skulle gå, det ligger liksom inte i vår natur att gå genom livet opåverkade – vi är levande kopiatorer – och att vara barn är att lära och ta efter.

I stället tycker jag det är viktigt att grubbla över VAD man lär sina barn att ta efter. Är man onödigt dömande, äter man ohälsosamt, har man en massa fördomar som man kanske vet är fel osv. Att vi lär barnen vad de ska äta är oundvikligt, liksom det är oundvikligt att vi lära dem att de ska ha kläder på sig eller att de ska bajsa i pottan/bjöjan/toan och inte på golvet etc. Sedan vilken kost man lär dem att äta är naturligtvis en annan sak och där får man som förälder välja själv och fritt. Är man vegetarian så ska man så klart inte ge sina barn kött och är man ominvor så ska man naturligtvis visa barnen att det går att äta kött om de vill ha det. Däremot tror jag inte på tvång (jag ville själva bli vegetarian när jag var ung och var det också sedan i 6 år), vill barn inte äta kött så ska de inte behöva, det går att hitta nyttiga alternativ om man är lite driven.