Blir barn frivilligt köttätare?
december 20, 2008 by VeggieJonas
Vilket barn hade frivilligt ätit djur om ingen vuxen lärt dom det? Det är klart att det finns få undantag från regeln, men det krävs normalt tillvänjning och en förebild hos föräldrar för att detta ska kunna accepteras och utvecklas. Alla föräldrar som är vegetarianer får någon gång höra att man inte låter barnet själv bestämma vad dom vill äta, att man indoktrinerar dom osv. Sanningen är nog närmare precis tvärtom, väldigt få barn skulle över huvud taget kommit på tanken att äta kroppsdelar från ett dött djur, än mindre om dom fick se djuret dödas.
Små barn äter exempelvis frukter, morötter, gurka, majs, ärter och bröd helt intuitivt för att det ser behagligt och lockande ut, och att det doftar och smakar naturligt gott. Många föräldrar låter sig tyvärr skrämmas av att det inte går att leva näringsriktigt som vegetarian och då särskilt inte som barn. Men det är ingen utmaning alls. Att ge barnet sojakorv är exempelvis gynnsamt ur ALLA hänseende jämfört med en varm korv gjord på gris, och det är precis lika lätt att få i sig samma mängd näring. Dessutom är det ofta billigare och mer ren mat i vegetarisk kost. En annan aspekt som sällan tas upp är att barn lär sig genom vegetarism tidigt att ta ansvar för sin mat och att få i sig rätt sorts mat, som ska vara bra, nyttig och smakrik.
Köttätande småbarnsföräldrar, väljer ofta att initialt undvika att berätta sanningen om att kött faktiskt är döda djur, då rädslan finns kring att barnen ska må dåligt känslomässigt av det. Detta är på ett sätt väldigt talande för att köttätande kräver en inlärning för att få in barnet i de sociala normerna. Lyckligtvis finns det undantag med uppriktiga föräldrar som lyssnar och respekterar att sina små barn inte vill äta djur. Till er service finns det bland annat bra sidor på nätet som kan inspirera er och göra livet lite mindre komplicerat.
Vego Familjen - en blogg om vegetarisk matlagning för hela familjen.
vegofamilj.net – mötesplats för föräldrar som är vegetarianer. Där finns t.o.m ett forum där man kan ställa frågor och diskutera med familjen.
Sen finns det böcker i ämnet också:
Grön barnmat av Elisabeth Kylberg och Åsa Strindlund, Förlagshuset Gothia
Vegetarisk barnmat – laktovegetariska måltidsförslag till barn under 2 år av Elsa Laurell, 1995, Hälsa-böcker, Lidingö. Kan köpas från Svenska vegetariska föreningen, Veganföreningen eller Djurens Rätt.
Loading ...
När min pojk var fem år slutade han att äta kött. Vi pratade om vad djuren äter och att det är samma med människor, en del äter kött och andra inte.
Så fort han insåg att man faktiskt kan välja så ville han inte ha kött mer.
Då blev han och jag vegetarianer. Idag äter jag räkor någon gång, men pojken, nu tio år, kan fortfarande inte tänka sig att äta en annan varelse. Trots att han tycker det är jobbigt att behöva försvara sin ståndpunkt, inför andra, hela tiden.
Det är min erfarenhet utav barns matval.
OM vi nu ska äta djur, bord det ganska logiskt vara de djur som vi kan springa ikapp och fånga med händerna? Eller?
Ja den tanken har jag framfört i några diskussioner, men då fick jag en åsikt om att det är vår hjärna som är vårt naturliga ”redskap”, att vi kan konstruera vapen.
Jag håller med, människans möjligheter baseras oftast på bekvämlighet i alla led, men då glöms samtidigt allt vad etik och moral bort. Det ser vi inte minst i köttindustrin nu.
Kopierar ett antal stycken ur ett litet inlägg jag skrev på min blogg för ett antal dar sedan. Först och främst vill jag påpeka att jag respekterar vegetarianer, har vänner som inte äter kött och jag skriver inte det här för att jag vill göra någon arg eller upprörd.
Här kommer inlägget samt ett inledande stycke jag skriver nu:
Under min uppväxt var min familj, samt tre andra familjer ofta på gemensamma vegetariska knytkalas/middagar. En gång i månaden samlades vi hemma hos en av familjerna för att i umgås och äta vad mina föräldrar tycke var god mat. Det lagades till en början enbart vegetarisk mat med olika resultat. Det började innan vi kom till och förekommer än idag (25 år senare) Vi barn åt mest potatis och grönsaker i form av majs, gurka, morötter mm, medan våra föräldrar åt olika sorters pajer, grytor etc. Med tiden testade vi barn på nya rätter, men jag vet att jag talar för alla när jag säger att det vi ville ha var kött, gärna kombinerat med sås och potatis.
Varför är det då så? Våra föräldrar hade i det läget aldrig förespråkat kött, och vi åt sällan kött hemma.
Svaret är för mig enkelt enkelt:
Personligen tror jag (obs: teori) att vi är skapta att äta sådant vi tycker om. Torrt gräs, löv och grenar, som skulle sätta andra växtätare i extas, ger oss inte ens ökad salivproduktion. Nu påstår jag inte att vi skulle vara skapta för att äta dessa ting heller. Det jag vill framföra är i alla fall att sådant som gör oss hungriga och ”sugna” är ofta sådant som antingen är väldigt kaloririkt (glass, godis, läsk, öl, hamburgare mm), eller kött i allmänhet. Vad gör klyftpotatisen god? Jo Såsen och fettet. Medan en torr kokt potatis sällan ger samma effekt.
Jag känner ett antal vegetarianer. Min flickvän var vegetarian när vi träffades, dock inte längre. Gemensamt har de i alla fall ofta ett sug efter ”onyttigheter” och många har varit nära att sätta tänderna i det förbjudna. Men jag respekterar de som klarar av frestelsen. Har man gjort ett val ska man också följa det och inte ”nalla” ur baconpaketet om pojkvännen/flickvännen har varit elak.
Det mest ärliga man skulle kunna göra är att låta ett hundratal barn växa upp utan någon som helst påverkan från omvärlden annat än mat. Vid varje måltid får barnet två tallrikar. En vegetarisk och en ”vanlig” måltid. Sen får vi se vad vi egentligen är skapta för att äta.
Sen har jag en fråga.
Varför tvinga barn äta vegetarisk mat? Det är ju betydligt mer manipulerande än att låta barnet välja. Jag förstår att ni inte vill tillaga köttprodukter, men era barn/framtida barn måste ju få välja själv, åtminstone i skolan. Man ska inte diktera sina barn, utan hjälpa dem på vägen.
Jag tror att man gör sina barn en stor chans om man låter dem växa upp på vegomat. För mig som är vegetarian så kommer det vara självklart att ge mina barn vegetarisk mat. Däremot så vet jag redan nu att det inte kommer bli lätt med BVC, de i omgivningen osv! Trots att forskningen hela tiden skrider framåt och trots att det är bevisat att barn klarar sig alldeles utmärkt, t o m i många fall bättre än de barn som äter kött, så finns okunskapen där, t o m hos Dietister, som man tycker borde veta om någon , att det inte är farligt att ge barn vegetarisk kost.
Jag har många gånger fått höra ”Men du åt ju kött när du var liten, inte precis så att du varit en ”bra människa hela ditt liv” liksom… varför tycker du att det är äckligt, du har ju själv ätit det?”
Jag förstår inte hur dessa människor tänker, barn växer upp med det livsstilsval som föräldrarna gör åt en,man väljer inte själv som 4åring. Att medvetet få välja sitt livsstilsval och sin kost tycker jag själv är väldigt viktigt, därför måste man lära sig att det finns flera olika.
Jag hade turen att ha en underbar biologilärare i början av högstadiet som lärde oss om köttindustrin och vegetarianism, det blev ett enkelt val för mig, jag blev vegetarian, för att sedan bli vegan. Alla har inte den turen och får hitta egna vägar. Om jag nu, någonsin blir mamma så vill jag att mitt barn ska få välja själv när han/hon blir stor nog, och självklart ska den få smaka på kött. Precis så som jag tycker att föräldrar som är blandkostare ska laga minst lika mycket vegetarisk/vegansk åt sin unge. Överlag tycker jag att föräldrar ska visa barnen fler alternativ och även lära dem vad som är viktigt att få i sig. Det är otroligt vad lite folk vet om näringslära…
Har länkat till detta inlägg från min blogg där jag debatterar frågan!
Det gick inte att kommentera vidare så jag svara här nere i stället…
Nu är Simon för liten för att fråga ännu, men jag tror inte på att ljuga för barn så frågar han så får han veta. Om han efter det bestämmer att han inte vill äta djur så är det hans val som vi kommer att respektera, att tvinga honom vore lönlöst.
Jag kommer inte att leta reda på och visa mitt barn otäcka filmer från slakterier, det vore att traumatisera honom oavsett om han äter kött eller inte, men jag tänker inte försköna sanningen heller och och när han frågar. Lika lite som jag kommer tala om för honom att gud och tomten finns, eller att barn kommer med storken och liknande.
Men jag håller inte med om att barn indoktrineras så mycket att de inte kan förändra det sedan, hela tonåren handlar ju om att bryta sig loss, ifrågasätta invanda mönster och hitta egna vägar (det var först då jag själv blev vegetarian). Det är en del i att bli vuxen. Men jag tänker naturligtvis försöka göra hand övergångsperiod så mild som möjligt genom att respektera hans beslut redan innan han börjar kräva det och anklaga oss för att inte ha gjort det
Tack för hyllningen
Att äta eller inte är…
Artikeln börjar med: Vilket barn hade frivilligt ätit djur om ingen vuxen lärt dom det?
Jag tycker att artikeln skulle ha börjat med: Om ingen vuxen skulle ha lärt dom att äta så skulle de ha dött!
Man äter det man behöver för att överleva vegitarian eller inte, finns det bara kött så äter man det och finns det bara grönsaker så äter man det!
Men andra ord att vara vegiterian eller inte är helt enkelt ett I-lands problem!
När människan formades så fanns det bara en sak som gällde, få i sig föda oavsett vad!
Är du Vegiterian så är det helt enkelt ditt val och tvärtom! Vi äter vad vi behöver för att överleva, har vi råd att välja så har vi men har vi inte det så gör vi det vi måste.
Alla som nu kommer och säger att näää det skulle inte jag göra… då ljuger ni. vem som helst skulle äta vad som helst om nöden så kräver så i mina ögon så är det en smaksak!
Frida skrev: Bra artikel! Valde själv att bli vegetarian som 11 åring och har alltid haft full uppbackning från mina föräldrar.
Bra utav dina föräldrar tycker jag och jag tycker även att du skall ge dina barn en chans att även de få välja själva om vad de vill äta!
Alfons, är du medveten om hur många Indier som aldrig skulle döda en ko för att få mat, hur hungriga dom än var? Det finns faktiskt människor som sätter sin filosofi och andliga tro före sin egna kropps behov, tro det eller ej. Däremot så är det en skillnad att äta kött från ett självdött djur, då finns det inga som helst moraliska eller etiska betänkligheter, om man nu står ut med smaken av dött kött. På samma sätt skulle man kunna äta kött från en död människa, men då kommer det in andra värderingar och känslor förstås.
Sen, väldigt få barn FÅR välja själva, det är sällsynt då föräldrar tror sig veta vad som är bäst, så är det bara.
Jag kan hålla med om delar av det här. Själv hade jag stora problem med att lära mig äta kött och fisk, jag tyckte helt enkelt inte om det mesta av det.
Däremot måste jag inflika att som ett socialt flockdjur är det naturligt att vi lär oss allt vi kan av äldre och mer erfarna individer (forskare har tillochmed kommit fram till att en av de saker som skiljer oss från övriga människoapor är vår egenskap att kopiera andras beteende, alltså inte bara efterlikna utan kopiera rakt av). Detta är en av förklaringarna till att kulturella traditioner spridit sig så framgångsrikt och att vår tekniska framgång blivit så stor (till skillnad från andra primater där kulturella traditioner och ”uppfinningar” i princip alltid stannar i den egna flocken).
Därför anser jag att då det inte är nödvändigt att äta kött för att överleva, så är det inte speciellt konstigt att barn ”lär sig” äta kött efter vuxen handledning (precis som det är med många av grönsakerna *ehm*).
*garv* Jo visst tar barn efter föräldrar när det kommer till dåliga matvanor, det har jag många nära exempel på, och viceversa också lyckligtvis. Min hypotetiska tanke var närmast om barnet nu verkligen FÅR välja utan att bli påverkade, väljer dom då en rå köttbit framför en frukt t ex? Vad säger barnets grundläggande opåverkade sinne då?
Skulle barnets opåverkade sinne få välja skulle det antagligen först och främst välja tutte uteslutande tills det var åtminstone 1 år gammalt. Visserligen kan det gå bra, men de flesta barn behöver mat utöver det för att inte förlora mycket i vikt (eftersom bröstmjölken inte räcker när barnet är större). Alla primater lär sina barn äta, föräldrarna visar och barnen härmar.
Smakmässigt skulle barn, om de fick välja fritt, säkert äta frukt framför kött, men de skulle hellre äta godis framför frukt (om jag säger så) så resonemanget faller lite. Det jag menar är att vi SKA lära våra barn att äta det som går och det lönar sig inte att grubbla över vad barnen skulle göra om de var helt opåverkade eftersom det inte skulle gå, det ligger liksom inte i vår natur att gå genom livet opåverkade – vi är levande kopiatorer – och att vara barn är att lära och ta efter.
I stället tycker jag det är viktigt att grubbla över VAD man lär sina barn att ta efter. Är man onödigt dömande, äter man ohälsosamt, har man en massa fördomar som man kanske vet är fel osv. Att vi lär barnen vad de ska äta är oundvikligt, liksom det är oundvikligt att vi lära dem att de ska ha kläder på sig eller att de ska bajsa i pottan/bjöjan/toan och inte på golvet etc. Sedan vilken kost man lär dem att äta är naturligtvis en annan sak och där får man som förälder välja själv och fritt. Är man vegetarian så ska man så klart inte ge sina barn kött och är man ominvor så ska man naturligtvis visa barnen att det går att äta kött om de vill ha det. Däremot tror jag inte på tvång (jag ville själva bli vegetarian när jag var ung och var det också sedan i 6 år), vill barn inte äta kött så ska de inte behöva, det går att hitta nyttiga alternativ om man är lite driven.
Nu går vi ju ifrån ämnet lite, men man kan inte plocka bort den moraliska aspekten av ätandet. Så jag vill gärna höra hur du hanterar problematiken med sanningen, om barnet frågar om det är döda djurdelar som ligger på tallriken? Dessutom kanske väldigt söta djur, som kalvar och kycklingar?
Jag tänker på detta som du säger VAD man lär sig sina barn att ta efter, dvs i många fall också rena lögner kring hur djur mår som föds upp i djurindustrin. Jag skulle kunna hävda att en förutsättning för att inte fler är vegetarianer är just pga lögner och att föräldrar skönmålar verkligheten för att få ro kring sina egna kostval. De små barnen indoktrineras så pass mycket att det är väldigt svårt att förändra sitt seende senare i livet anser jag, inte minst socialt.
Jag har hyllat dig för din självgranskning tidigare, och jag förväntar mig det nu också. *ler*
Jag vill citera näringsfysiologen Fredrik Paulun ”Det största beviset för att vi är gjorda för att äta grönsaker är att vi dör i förtid om vi inte äter dem”
Spännande med ett forum. Vi kan fortsätta prata när det kommer igång. Ha det gott så länge!
Personligen anser jag rent krasst sett, att det är ociviliserat att välja att äta kött utifrån de förutsättningar som ges i vårt rika, mångfacetterade samhälle.
Med andra ord; det valet imponerar inte på mig.
Hej igen.
Jag håller med dig. Vi behöver inte döda djur för att överleva. Vi klarar oss fantastisk bra på uteslutande vegetarisk kost. Men frågan är om det är vårt naturliga tillstånd att vara enbart växtätare. Jag menar att man äter det som finns och som är ätbart. Det finns gott om giftiga växter som doftar underbart och kan locka till ett smakprov. Barn måste lära sig vad som går att äta och inte. Man indoktrineras i all form av matkultur. Hade jag aldrig presenterat min dotter för exempelvis potatis så hade hon troligen aldrig ätit den heller då hon inte skulle veta hur man tillagar den och en rå potatis är ingen höjdare.
I övrigt håller jag med. Jag tycker själv att man kan dra ner på köttätandet ordentligt och kräva bättre behandling av slaktdjur men jag köper inte att människan är vegetarian av naturen. Vi är allätare och äter det som vi kan få tag på.
Alltså, det råder ju ingen tvekan om att vi människor KAN stoppa i oss både det ena och det andra, så i det perspektivet är vi ju allätare. Men det är när det kommer till den moraliska och etiska, och för den delen estetiska delen av vårt ätande som det börja synas ganska tydligt att detta inte lika självklart är vår natur. Det är nämligen en minoritet av människor som inte tycker det är obehagligt att närma sig dödandet,slaktandet och hur vi behandlar djur. Vilka andra köttätande eller allätande varelser i naturen bryr sig om sådana aspekter?
För mig är detta ett annat tecken på att vi människor inte komplett “är som gjorda” för att vara köttätare. Därmed inte sagt att man inte kan stoppa i sig kött och leva ett helt liv på det (Eskimåer lever iofs ett kortare liv än allätare), men detta ser jag som ett tecken på att just valfriheten ska få oss att komma fram till saker själv i livet, med vår egen vilja och önskan.
Till skillnad från alla andra djur som är helt betingade att följa sin ras beteende, som inte kan vara så mycket mer än bara…ett djur.
Jag förstår hur du tänker men det finns ju en anledning till att vi äter kött idag. Hade vi inte vart ”programerade” för att äta kött så hade vi helt enkelt inte gjort det. En kanin är uteslutande vegetarian och skulle inte ens i ett svältande tillstånd äta kött. Människan däremot äter kött. Jag tror till och med att de flesta vegetarianer skulle stoppa i sig en biff om han/hon höll på att svälta.
Att vi drar oss för att döda handlar nog just om att vi är människor som tänker och reflekterar över döden. Vi har moraliska tankar och det gör att vi har starka känslor inför döden och även en fantastik förmåga att leva oss in i andras situation. Vi förstår konsekvenserna av döden, att den är något definitivt och ganska skrämmande. Vi ser livet som något oväderligt och unikt och det gör att vi också drar oss för att döda. Hade vi inte haft detta tänk hade det vart lika lätt för oss att döda som en tiger har. Det är nog också den bittra moraliska eftersmaken av att döda som gör att vi anser det estetisk frånstötande med slafsiga, råa köttbitar då vi vet vad det innebär.
Sedan kan jag absolut hålla med dig om att vi är något klipskare än de andra djuren och kan göra andra val. Det sätter jag mig inte emot. Det jag ifrågasätter är om det är naturligt att vara vegetarian. Som sagt, det tror jag inte. Vi äter det vi får tag på oavsett om födan är växter eller djur.
Jag kan svara för mig själv. Jag hade hellre dött ihop med en ko, än att döda den bara för mat och överlevnad. Om den däremot själv dog före mig, så skulle jag kunna äta köttet principiellt.
Jag tycker det är naturligt att vara vegetarian i förhållande till ALLA aspekterna, dvs kroppsliga, själsliga, moraliska och etiska. Dessutom i förhållande till att människan vill tro på utveckling, att världen ska bli bättre och vackrare osv. Man kan då inte plocka bort dessa värderingar ur det mänskliga sammanhanget, och säga att mat bara är mat och att ickeköttätande är onaturligt, då dessa andra värdegrunder ingår i människans skapelse och natur. Varför skulle det vara naturligt för människor att blunda för verkligheten, vilket många gör i praktiken? Förstår du vart jag vill komma?
Vi kan fortsätta att skriva här, eller vänta ett par dagar på att VeggieMinds forum blir klart. *ouups*…där slet sig en hemlighet.
Mitt källkritiska sinne måste tyvärr avfärda denna artikel som ohållbar. Skribenten uppger inte en endaste källa till sina påståenden och hänvisar inte heller till någon forskning. Det gör per automatik att läsaren får ett strakt intryck av att skribenten hittar på eller att det är skribentens personliga teori.
Och det är precis vad jag tror då det skulle vara mycket märkligt att människan är den enda primat som inte äter det den kan få tag på utan är uteslutande vegetarian.
Primater dödar andra djur och äter dem. Vi är allätare och har alltid vart allätare och kommer troligen alltid att vara allätare.
Jag tror att den enda anledningen till att ensamma barn ute i djungeln inte skulle äta kött är för att de inte kan jaga. Det kan inga rovdjursungar göra. De måste lära sig. Dessutom hade nog kidsen dött oavsett. De kan omöjligt veta vilka växtarter som är ätbara och hade de inte förgiftat sig själva så hade de troligen blivit byte åt större rovdjur. Så barnen hade inte ätit någonting alls om vi vuxna inte hade lärt dem vad som går att äta. Alltså faller hela artikelns teori. Hade jag aldrig gett min dotter morötter så är det inte säkert att hon någonsin hade ätit morötter självmant heller. Ingen mat är en självklarhet. Man måste lära sig.
Hej Sandra!
Källan i min frågeställning är “sunt förnuft”, och detta är min högst personliga uppfattning, att barn lockas mer intuitivt till vackra väldoftande frukter och grönsaker än till en bit dött kött. Och det var ju främst detta jag ville belysa, att opåverkade barn med valmöjlighet skulle välja med sina rena sinnen. Det handlar inte längre om överlevnad, då man nu för tiden helt kan leva på vegetarisk kost alldeles utmärkt. Att sen föräldrar fortfarande lär sina barn att djurdödande är något nödvändigt ont för att man ska överleva, det är en helt annan sak det.
När du säger att människor i alla tider varit primater, så är det en sanning med många modifikationer. Människor har i alla tider varit vegetarianer också. Det har funnits hela intelligenta samhällen, det Vediska t ex (som blomstrade flera tusen år före Kristus) där människor levde med helt vegetarisk kost. Kan även nämna att Markioniterna, som levde före 300-talet, höll sig till strikt vegetarisk mat i Jesus namn. Rastafari är också en kultur som i allmänhet håller sig till en vegetarisk kost.
Människor är inte rovdjur Sandra, som MÅSTE lära sig att döda för att överleva.
Den stora skillnaden mellan djur och människor är att vi människor har möjligheten att göra våra val. Vissa (läs många) är mer bekväma än andra och har inte förmågan att känna barmhärtighet och empati. Mer än när något reportage på TV visar “hemska” saker från slakthus och djurtransporter…
Bra artikel! Valde själv att bli vegetarian som 11 åring och har alltid haft full uppbackning från mina föräldrar.
Vill också säga till er som vill ge vegetariskt till era barn att självklart kommer de inte vilja ha allt som ni äter, men barn som äter kött vill ine heller ha allt som deras föräldrar äter. Min son äter t.ex. inte linsgryta, men gärna kidney bönor, kikärtor osv. i sallader och grytor. och sen finns ju hela soja-och quornutbudet..
Faktum är att även många köttätande barn tycker att sojakorv är godare än ”vanlig” när jag bjudit på det hemma.
Frida, vegofamiljen
Sen jag föddes har jag bara ätit vegetariskt. Och nu när man är äldre är jag tacksam för att mina föräldrar introducerade mig för en nyttigare värld.
Det är en skön känsla att veta att hela min kropp är uppbyggd av vegetarisk kost. Skulle jag få bestämma med min fria vilja, så skulle jag inte velat ändra på något som gjort mig till den jag är idag.
Jag har heller aldrig ätit vidare mycket vitaminer eller haft en regelbunden kontroll över hur min kropp mår av att “bara” äta vegetariskt.
För ett tag sen gjorde jag en hälsokoll och alla mina värden var normala och jag var frisk i övrigt, ett bevis på att man klarar sig i livet utan kött både som småbarn och som vuxen.