Är du en sann djurvän?
19 september, 2008
En aspekt av hur vi människor förhåller oss till djur, finns i tanken och uttrycket ”att vara djurvän”. Det är i princip något etiklogiskt kring att kalla sig det och de flesta vill stå bakom att de är just vän med/till djuret/n. Det är verkligen intressant ur flera olika aspekter. Både det att människor i ena änden vårdar ett enskilt djur som om det för dem hade värde som en familjemedlem och i andra änden väljer bort att ta det ansvar de kan ta för att djur aktivt dödas och många gånger plågas. Det pågår ett underligt berättigande i hur vi separerar djur värdemässigt från varandra.
Många förklarar det med att det finns mer eller mindre medvetna djur, men det börjar bli lite uråldrigt att prata om en ko som dum och omedveten, medan katten man bär i sin famn har en helt annan form av närvaro och medvetenhet. Vad man egentligen gör är att dramatisera kring något enskilt djur eller enskilda djurarter och iklär dem mänskliga egenskaper för att uppleva en form av ömsesidighet.
Är det viktigt att vara djurvän så som definitionen ger sig rent vedertaget? Hur är man på bästa sätt en vän till djuren? Är man djurvän om man satsar liv och lem på en hund som man äger men samtidigt konsumerar djur och produkter av dessa, dödar ”skadedjur” av praktiska skäl och separerar djurs värde utifrån hur mycket vinning man kan få ut av dem eller hur söta och praktiska de är för dig som enskild människa?
Jag är vegan och inte särskilt vänskaplig med djur. Jag kallar mig inte direkt djurvän utan har en stor respekt för djur som de är i sin natur och i sin integritet. Jag frågar mig själv vad jag som människa vill med djur och har kommit fram till att jag vill respektera dem som de är i sitt uttryck. Jag är en typisk spindelfobiker som måste ringa en vän för att ta mig igenom att få ut en spindel, jag blir vettskrämd av katter med sitt lömska ansikte och tycker att hundar är gläffsiga och när jag var liten brukade jag vila kinden mot en solvarm ko. Jag har massor av personliga åsikter och upplevelser kring djur och kan inte ge mig titeln ”djurvän” pga att jag har ett selektivt tyckande. För mig är det helt enkelt civiliserat och självklart att ge djur, oavsett form, min respekt och ansvarsfulla handlande. Att skada, plåga, döda, förminska och kräva av djur att de ska tillmötesgå mina föreställningar känns direkt applicerat och förminskande. De är fulländade som de är och bär upp ett liv av värde och är värda vårt aktiva val att bete oss civiliserat mot dem. Vi har ett utvecklat medvetande i vilket vi kan välja och att ta ansvar för det, och det är mer vänskap för djuren än vilken hundförsäkring som helst.
Loading ...
Kommentarer
Vill du dela med dig av dina tankar?