Vem har ansvaret?

Ägaren en 72-årig kvinna, från den norra kommundelen, har i 10 års tid varit en följetong på miljökontoret i Malung. En prövning om djurförbud ligger hos länsstyrelsen, och beslut är att vänta inom kort.

Det var länsstyrelsens inspektion av djurhållningen den 17 februari som ledde till att beslutet att omhänderta alla får, hundar och katter.

Detta skriver Dalarnas Tidningar om idag
http://www.dt.se/nyheter/malung/article404493.ece

I en tioårsperiod har alltså miljökontoret i Malung känt till kvinnan och hennes oförmåga att sköta sin djurhållning, men ändå låtit henne få ha ansvar för så många djur. Vad står detta för, sympati eller rädsla för kvinnan? Jag tycker oavsett att det är en skrämmande flathet från lokala myndigheter, och det verkar behövas tydligare direktiv som inte bygger på, som man upplever, känslomässiga motiv gentemot djurhållare.

Dalarnas Tidningar skriver vidare:
Vid onsdagens omhändertagande, som ombesörjdes av polisen, återstod inget annat än att avliva de 68 vuxna fåren och deras 19 lamm. Samma sak med de 19 katterna på toaletten, där också kadavret efter en katt som torkat ihop satt fast på golvet.

De sju hundarna befriades från sitt gissel och har nu inkvarterats på pensionat. Två av dem kommer efter utlåtande från veterinär att avlivas. Övriga fem kommer enligt polisen förhoppningsvis att kunna ges nya hem.

Kvar på gården finns två hästar, 21 nötkreatur och ett 40-tal getter med killingar, samt två bockar. Bristerna i skötseln av dem anses inte vara lika akut, men länsstyrelsen ska alltså pröva frågan om djurförbud med det snaraste. Det kan i sin tur komma att innebära att också dessa djur omhändertas vid ett senare tillfälle.

Djurförbud för kvinnan? Ja självklart, men jag skulle lika gärna kunna se ett myndighetsförbud för de människor som har haft ansvar för att detta djurplågeriet inte har stoppats tidigare.

PETA ger dig 5 Myspace-layouts!

Har du en Myspace-sida och skulle vilja ha en vegetarian- eller djurrättsinspirerad layout, så erbjuder djurrättsorganisationen PETA dig 5 stycken olika, och helt gratis. Och här hittar du dom!

Norskt vegannätverk sänder radio!

Nettverk for dyrs frihet är ett norsk nätverk av människor som tror på antispeciesism och vill driva gräsrotsaktivism i kampen för djurs frihet. Nätverket jobbar för en värld där djur inte förtrycks, utan ska anses som individer med ett egenvärde. Djur skall inte behandlas som andras egendom, utan har rätt till ett liv på egna premisser.
På nätverkets hemsida så kan man bland annat lyssna på deras radiosändningar, med föredrag, diskussioner och musik. Dom finns även representerade på Youtube, BlipTV och Facebook

Speciesism (från engelska species, som betyder art);
Diskriminering av andra baserat på deras arttillhörighet. Rasism och sexism är likartade begreppp, som hänvisar till diskriminering av andra på grund av deras ras eller køn.

30 sekunder klockren propaganda!

Hittade denna reklamfilmen på Youtube,
och förutom att den är välgjord och underhållande så är budskapet knivskarpt!

Ur en burhönas perspektiv.

Ett nytt annorlunda försök för att väcka känslor och tankar kring hur instängda djur egentligen lever och mår har gjorts av Animal Visuals – Visual resources for animal advocates. På deras hemsida kan man med ett visuellt verktyg känna in hur det är att vara en burhöna, åtminstone till en viss del. I USA beräknas hela 95 % av alla äggläggande hönor leva sina korta liv instängda i enorma staplade bursystem. Ytan dom lever på kan jämföras med ett A4-papper, 5 -6 höns i varje bur, ibland upp till 10 stycken.



Som alla andra djur så har hönor grundläggande naturliga behov och beteende, som att bygga näste, picka i jorden efter foder och torrbada och utforska sin omgivning. Utan detta så lider dom av allvarlig frustration.

Ta dig en titt och försök känna in vilket helvete detta måste vara. Försök sluta med att köpa ägg från burhöns, det är åtminstone det minsta du kan göra.

Animal Visuals hemsida

Veckans ärthjärna – Anna Larsson SvD!

Svenska Dagbladets krönikör Anna Larsson visar tydligt vilken inskränkt syn på djurs värde hon har, när hon försöker väga djurs och människors olika sorters lidande mot varandra. Personligen tycker jag det är omoget, intill infantilt att jämföra engagemanget mot könsstympning med engagemanget mot djurplågeri, bara för att hon själv inte kan eller vill se kopplingen mellan människors ondska och ickeansvar. Hur dessa två grymma företeelser går hand i hand när det gäller avsaknad av barmhärtighet och mänsklig värdighet och utveckling. Vår världs hälsotillstånd ligger helt grundat i hur vi respekterar andra levande varelser, både barn och djur. Den typen av resonemang som Anna vill förmedla tillhör de bakåtsträvande och blinda.

Läs artikeln här!
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2429665.svd

Kommentarerna på artikeln är heller inte nådiga, med all rätt. Här är några:

”Människors bristande empati gentemot andra levande varelser – kvinnor som gäss, och ekonomisk vinningslystnad. Genom att relativisera dem missar AL kärnfrågan, och slår de facto därför undan benen på sig själv, till förfång för den fråga hon själv berättigat vill lyfta fram. Hennes misstag är stort.”

”Anna Larsson kan inte peka på någon koppling i sin artikel med gäss som plågas och de plågor som människor utsätts för. Den enda länken som finns mellan att plåga djur och att plåga människor är att vissa människor har brist på empatisk förmåga. Det är ibland en medfödd brist, ibland något som förvärvas. Det är därför ett sundhetstecken att människor reagerar starkt när djur plågas, eftersom det visar vilken form av värld vi eftersträvar.”

”Tröttsamt att vissa fortfarande tror att omsorg om djur och omsorg om människor står i motsatsförhållande. Ska vi inte bry oss om djurplågeri så länge det finns svältande barn? Fast det är väl inget bättre att vänta av en krönikör vars nyårslöften var att köra för fort, resa mer och äta mer skinka. Dags att sluta prenumerera.”

”Ni som håller med Anna, varför upprörs ni inte av all uppmärksamhet som ”slösats” på t.ex. Ingos död? Ingen har så vitt jag har hört krävt att det skall ställas i relation till svält?”

”Dags att inse…Det finns ingen motsättning mellan djurs och människors välbefinnande. Det är ett svepskäl för att slippa ta itu med de problem våra köpvanor ställer till med i fråga om djurens situation.”

Flera bloggare har också reagerat:

http://varavegan.wordpress.com/2009/02/08/rasistisk-kolumn-i-svd/

http://yamipanda.blogspot.com/2009/02/tyck-bara-synd-om-den-som-har-det-allra.html/

http://annochjohan.blogspot.com/2009/02/en-oplockad-gas-med-anna-larsson-svd.html

http://djurensratt.blogspot.com/2009/02/hellre-en-varld-med-oplockade-gass-och.html

http://halihuvudet.blogspot.com/2009/02/jag-forstar-vad-anna-forsoker-saga.html

http://argungdom.blogspot.com/2009/02/gas.html

VeggieToppen har fått en egen blogg!

VeggieToppen startades hösten 2008 och har redan nu 80 medverkande. Det är en stor mångfald av människor och uttryck, allt från receptbloggar, konstnärliga och filosofiska hemsidor till politiska, djurrätts- och personliga bloggar. Det gemensamma är att alla medverkande är veganer eller vegetarianer.

Topplistan är en aktuell veckolista över de medverkandes besökarantal på sina respektive sidor, som avslutas och påbörjas vid midnatt på söndagar. Det genomsnittliga besökarantalet ligger löpande kvar in i den kommande veckan.

Tanken med denna blogg är att löpande presentera alla medverkande medlemmar, vilka som driver sidorna, lite kuriosa och personliga intervjuer. Den yttersta ambitionen är att försöka vidga och öppna upp vyerna för alla som är intresserade av vegansk eller vegetarisk livstil.

"Flexitarianism" – vegolivsstil för köttälskare.

”Flexitarianism”; nu äter man vego men njuter av kött ibland. Detta är ett nytt sätt att förhålla sig till sin hälsa och medvetenhet även om man älskar att äta kött. Man äter primärt vego men flexar då och då med kött, fisk eller ägg etc. Dock är primärkosten vegetarisk och man följer näringsforskarnas goda råd efter att ha kommit fram till att deltidsvegetarianer har lägre blodtryck och minskad risk att drabbas av cancer, diabetes och hjärt- och kärlsjukdom.

Man kan köpa boken ”The flexitarian diet” skriven av Dawn Jackson Blatner på www.sundaybooks.se.
Om man vill vara snäll mot hälsan, äta trendriktigt och på köpet värna om miljön och djur, trots att man har svårt att avstå kött helt och hållet.

Och varför inte, säger jag. Jag är för all form av främjande mot vegetariskt tänkande och erkännandet av fördelarna med den vegetariska livsstilen.

Vem vill inte vara godhjärtad?

Det är provocerande att vika av.
Det gäller oberoende av människors kulturella och sociala frihet, det finns vissa saker som aldrig går oberörda förbi. Jag har levt länge med och funderat kring detta med varför veganism/vegetarism oftast kan väcka så starka känslor och så starka åsikter hos omgivningen. Som om en individs ställningstagande och aktiva val kan provocera så mycket. Det vanliga har varit att prata om det dåliga samvetet som vaknar, eller att omgivningen känner sig ställd på pottan så fort en vegan närvarar vid middagsbordet.

Men här om kvällen kom jag på mer hur det ligger till och vad det egentligen är som händer i sådana sociala sammanhang där en specialkostare kan provocera bara genom sin närvaro. Närvaro räcker, för det är väl sällan man stoltserar in på en restaurang eller till ett middagsbord med vegokappan slängd över axeln, veganmärket inbränt i pannan och med stereolik röst brummar ut i rummet och till övriga ätdeltagare; ”Jag är vegan – ha det på ert samvete! Skäms! Oh, skäms ni samvetsbelastade förnekare!”
Eller…? Kanske någon gör så, men inte jag och jag har aldrig upplevt någon vegan/vegetarian som trycker ner middagsgäster verbalt eller med nedlåtande miner. Många frågar och vill berätta om sitt köttätande och sina val, och hur de tar ansvar på andra sätt och i många andra sammanhang. Så ja, visst är det en samvetspuls som väcks lite, men främst är det en annan kraft som verkar; den om att alla vill få känna sig goda och absolut inte onda!

Det finns sätt att mäta sin godhet och känna sig god på. Vår barmhärtighet definieras genom vårt engagemang och vår goda vilja, vårt aktiva ansvar och vi kan bekräfta denna godhet inom oss genom att avstå saker och välja andra. I vårt rika samhälle är det något som trängt sig in på nästan alla områden. Man kan vara god i skolan, på jobbet, god vän, god miljövän, god konsument, god moder, fader, broder, granne, hundägare osv. Vi älskar att få känna oss goda och ansvarstagande.
Av någon anledning har inte området kring mat och kostval kommit in i bilden så mycket förrän nu. Med den nya miljövågen och de nya tankarna och faktan kring ex iljöpåverkan vid köttproduktion blir kost något att mäta sin godhet kring. Och plötsligt har man skapat ännu en potentiell barmhärtighetsroll; den som ätare.

Det är väldigt positivt och det är också här svaret ligger, till människors så starka reaktioner. Man behöver inte komma in speedad på sparris och med stolt, utåtriktad attityd förtrycka köttätare som vegan/vegetarian för att skapa känslor och provocera. Man kan komma in yr och förvirrad till en middag, ta sig vad som finnes inom sitt kostval och avstå det övriga och sätta sig ner och börja avnjuta sin måltid. Det räcker. För bilden man ger är att man äter medvetet, aktivt och gör ett val för det goda och det i sig provocerar. För är det något människor vill, så är det att vara just goda och absolut inte det motsatta. Och att sitta och behöva beskåda barmhärtighet medan man känslomässigt, mentalt och intellektuellt både inåt och utåt måste hantera situationen, är jobbigt. Jag vet, jag har själv varit där som köttätare och jag har aldrig varit så benägen som då, om att skydda min godhet, förklara mig och övertyga mig själv och andra om att min godhet är både befintlig och stor.

Och här ska jag väl skriva något storsint om att all godhet räknas och väger upp annat ickeansvar? Men nja… Jag känner mest för att skriva; god ätare eller inte? Det är ditt val…

Att sova i andras lidande…

Nu har ännu en skandal avslöjats, där kända svenska importörer, producenter och försäljare av fjäder- och dunprodukter stödjer en affärsverksamhet utomlands där dun plockas och slits av från levande gäss och änder. I kvällens avsnitt av Kalla Fakta på TV4 visades mycket obehagliga scener från Ungern där mycket av de fjädrar och dun som säljs i Sverige produceras. Inblandade företag är bland andra Jysk,  Åhlens,  Sova och SängJätten.

Anledningen till den brutala hanteringen är lönsamhetskrav: En levande fågel kan återanvändas som dunproducent. Efter att ha plockats levande tar det sex veckor för dunet att växa ut igen. Fågeln kan på så vis återanvändas upp till fyra gånger innan den avlivas.

- Det är som att slita håret av en människa, det är tortyr, avancerad tortyr det handlar om, säger Johan Beck Friis, informationschef på Sveriges Veterinärförbund till Kalla fakta.

Se Kalla Faktas reportage här (kan vara problem att ses med Firefox webbläsare)

I programmet nämns en tanke kring att det är orimligt att det finns ett sådant överflöd av billiga dunprodukter i förhållande till det antal fåglar som slaktas, en tanke som jag själv haft flera gånger. Högst troligt, och förhoppningsvis så kommer detta ge konsumenter en tankeställare om sin oansvariga eller omedvetna konsumtion, och i sin tur leda till rejäla ekonomiska bakslag för att stödja detta vidriga djurplågeri och denna cyniska djupt oetiska affärsverksamhet.

Jag kan fortfarande höra fåglarnas plågade skrik…