Bli minutmedveten!

Ett ställe i hemmet där man förbrukar en stor mängd vatten är i duschen. Våra beteenden i hemmet är betingade av vanor, men det är inget hinder för förändring. En sak man kan göra är att ta tid på vistelsen i duschen. Genom att först ta tid på hur länge man duschar vanligtvis, kan man sen minska tiden, med en minut åt gången. Det är en metod som passar de som kan stå i duschen en längre tid och bara låta tiden rinna iväg, något som inte är helt ovanligt.

Klockan här ovan kommer från Ripple Products och är sådär behändig, då den kan sitta intill en på duschväggen. Men det går bra även med en äggklocka eller timer som man startar och stoppar före och efter dusch. Det gör skillnad för miljön och kanske kan det bidra till lite övrig privat effektivisering?

Rättvist kaffe eller vanestyrd smakgaranti?

Nestlé hävdar att deras engagemang för rättvisemärkt kaffe inte har nått fram, trots att det verkligen finns där. “Vi har länge verkat för schysst kaffeodling, men varit fruktansvärt dåliga på att förmedla hur vi har jobbat” säger Marie Louise Elmgren, informationschef för Nestlé Sverige. Det känns som ett väldigt krystat uttalande från ett företag som byggt ett helt safari runt en ärta. “Däremot har Rättvisemärkt lyckats få konsumenter att förstå hur viktig frågan är” fortsätter hon. Med en simpel handsvepning har hon förklarat varför man inte känt av Zoegas engagemang kring Rättvisemärkt kaffe.

Zoegas presenterar följande siffror kring kaffedrickande: Om dagen dricks det 7 miljoner koppar kaffe i Sverige. Av dem är 7 %, eller 500 000 st Rättvisemärkt-certifierade. 1- 1,5 procent av deras kaffeförsäljning utgörs av Rättvisemärkt kaffe.

Zoegas har gjort en undersökning tillsammans med undersökningsföretaget GFK kring kaffevanor på arbetsplatser. I undersökningen fick de svaret att 61% skulle välja Rättvisemärkt om det fanns att tillgå på arbetsplatsens fikarum. En chef som uttalar sig kring undersökningen menar att han skulle kunna tänka sig att servera Rättvisemärkt kaffe, om det bara är gott. På min förra arbetsplats köpte jag in två paket av ett ekologiskt, Fairtrade-certifierat kaffe och ställde in i personalrummet. Nästa morgon hade några kollegor köpt två helt nya paket omärkt kaffe och jag undrade varför: “För att det är löjligt med ekologiskt och sånt trams. Smakar säkert skit.” Min förra arbetsplats blev troligen inte tillfrågade i undersökningen, trots att de är grannar med Zoegas. Och det är bara väl, för de hade troligen sänkt det inspirerande resultatet rejält.

När man hör den efterfrågan och inställning som finns hos de 500 tillfrågade för enkäten, så hoppas man att denna medvetenhet brukas även på det privata planet. Det är en sak att chefen ska ansvara för vilket kaffe som ska drickas på arbetsplatsen och en annan när man själv ska få in en ny kaffesort i sin vardag. Kaffe kan ha en stor helighetsfaktor för många. I butikerna har försäljningen av certifierat kaffe ökat markant, men har ändå en hel del att leva upp till, om man jämför med de tresiffriga antal ton kaffe som säljs i storbutiker. Och då är väl Rättvisemärkt kaffe på sin plats i butikens personalrum såklart?

Den svenska HareKrishna-tanten!

Nu ska jag berätta en liten söt historia, om hur vårt självutvecklade andliga medvetande ligger lagrat genom våra livs resor, och kan leda till de mest överraskande händelser i nuet. Det var i mitten på 80-talet då jag brukade äta lunch på Govindas, HareKrishna-rörelsens populära vegetariska restaurang, på Fridhemsplan i Stockholm. Jag hade precis börjat äta på desserten, gyllengul saffransglass, när en gammal “vanlig” tant i 70-årsåldern plötsligt dök upp inne i lokalen och lite försynt frågade om hon kunde få köpa en kopp kaffe då hon precis hade missat sin buss. HareKrishna-hängivna varken dricker eller serverar vanligt kaffe, men hade däremot ett kaffesurrogat gjort på Cikoriaört som dom kunde bjuda på.

Den svenska gamla tanten såg väldigt nöjd ut när hon satte sig ner och läppjade i sig sitt “kaffe”.
Det började gå upp för henne att detta inte var någon vanlig restaurang och hon såg nyfiket runt i rummet på all den indiska inredningen och de Krishna-inspirerade tavlorna. Hon frågade om hon fick lov att titta runt lite i byggnaden, och det fick hon naturligtvis och försvann bort mot tempelrummet, där hon nyfiket stack in huvudet och gick in.

Sen gick det en bra stund och jag började precis undra var hon hade tagit vägen, när hon kom gående ivrigt samtalande med en kvinnlig hängiven om hur det var att leva i en sådan här miljö. Plötsligt sa hon högt, glatt och självklart:

- Åååh vad jag trivs här, det känns precis som om jag hittat hem!

Både den hängivna kvinnan och jag skrattade lite förtjust över denna oväntade kommentar.

- Du kan stanna en stund till och vara med på ett föredrag och en liten tempelcermoni om du vill, sa den hängivna kvinnan.

- Åååh får jag det? Ja det vill jag gärna, svarade tanten snabbt.

Jag tyckte det hela var så underbart, men jag var tvungen att gå hem då så jag fick aldrig följa hennes vidare upplevelse i templet.

Däremot så kom jag på besök dagen därpå, och vem står där stolt lysande i restaurangen iklädd en indisk vacker sari? Jo, vår lilla svenska tant som minsann hade tagit steget fullt ut och ringt sin gamla man och sagt att hon skulle sova över på Govindas över natten. Jag log mot henne och hon berättade att detta var hennes viktigaste dag i hennes liv, för hon hade verkligen hittat hem. Det kändes helt naturligt och självklart.

Vad man kan lära sig av detta är att aldrig ta människor för givet och döma folk för deras synbara tillhörighet, samt att detta inte var en tillfällighet. Hon hade helt enkelt mött upp sig själv där hennes medvetande befunnit sig i sitt tidigare liv, vid dödsögonblicket. Därav denna självklara känsla av tillhörighet, trots att den definitivt inte ens varit närvarande tidigare i hennes nuvarande liv. Det var ingen slump att hon missade bussen och blev sugen på en kopp kaffe.

Ja självklart tror jag alltså både på karma och reinkarnation och är varken direkt flummig eller blint troende, men jag har förmågan att kunna förnimma vad som i mystiken är sanning. Hare Krishna!

ICA ECO - miljöambition kontra girig affärsidé?

Min första spontana känsla kring ICA’s nya ekologiska “I love ECO”-sortiment var positiv, men när jag nu ser hur de systematiskt plockar bort andra konkurrerande ekologiska produkter ur sitt sortiment och samtidigt höjer priserna, så anar jag ugglor i mossen. Är det så att ICA’s affärsmodell är att låta mindre aktörer ta de ekonomiska riskerna initialt tills lönsamheten är garanterad, och då antingen avslutar samarbetet eller köper upp dessa producenter.
Att girigheten inte ger utrymme för en sund konkurrens och produktutveckling?

Dessutom så håller inte “I love ECO” en konsekvent linje med vilka kvalitets- och miljömärkningar dessa produkter har. I vissa fall är de inte ens KRAV-märkta. För mig känns det helt okej när en stor livsmedelskedja tar fram en produktlinje och på det sättet kan hålla ner priserna. Om jag däremot ser att det inte finns några andra konkurrerande produkter, om så än dyrare, så känns det mer som om man är förpassad till att välja det som ger mest lönsamhet åt företaget.

Jag är ganska säker på att ICA förstår att kunder som är “ekomedvetna” inte väljer bort en vara för det höga prisets skull. Men om detta är en medveten spekulation från ICA’s sida, så förtar det känslan från företagets vackra miljöengagemang en hel del. Att dom helt enkelt inte bjuder till tillräckligt, utan ser det som ett bra affärsmässigt läge bara.

Jag får allt hålla ett konsumentgranskande öga på er, because I love Eco too…
men inte till vilket pris som helst!

Karin (utan körkort) vann miljöbilen!

	Varje vecka ska vi utmana er besökare i tävlingar som rör vegetarism, ekologi, hälsa, miljö och återvinning. Ibland bara enkla frågor, ibland mer kluriga kreativa uppdrag. Ansträng er och överraska så väntar originella miljömedvetna priser. I de fall era lösningar och svar kommer till praktisk användning i våra kommande kampanjer så omnämns ni då självklart som upphovsperson. Vi vill gärna vara generösa och ge tröstpriser om vi tycker något förslag är värt att lyftas fram, förutom vinnarens. Som medlem får du en e-mail när en ny tävling är utlagd. Lycka till nu!
Veckans Tävling! (Avslutad)
Sveriges regering och Energimyndigheten presenterade tidigare i veckan en storsatsning ihop med Svensk bil- och kraftindustri för att utveckla miljövänliga hybridfordon, som kan laddas med el direkt ur vägguttaget! Hur mycket kommer regeringen och energimyndigheten sammanlagt satsa? 1. 400 miljoner 2. 260 miljoner 3. 620 miljoner
	Veckans vinnare får en liten charmig bil gjord av återvunna tomburkar. Ett hantverk från Madagaskar gjort med respekt för natur, människor och tradition. Priserna är sponsrade av: Rättvis Handel-Världsbutiken Helsingborg Tävlingen är avslutad! Rätt svar var 260 miljoner. Bilen vanns av Karin i Södermanland. Grattis!
Andra bloggar om: tävling, hybridfordon, återvinning, fairtrade, rättvis handel, helsingborg

Heja Örebro, som tänker smart med mat!

Örebro vill införa en vegetarisk skollunch i veckan för klimatet på jorden. Detta är en oerhört glädjande nyhet för oss, som gratulerar Anders Hagsten, kd, ordförande i skolnämnd nordväst, till ett väldigt klokt beslut. Målet är att inspirera hela Örebros kommun till detta, och att kunna införa det redan nu i höst.
Han räknar med att han kommer bli ifrågasatt av föräldrar, men den kampen säger han sig vilja ta.
That’s the spirit Anders! Nu får vi vatten på vår kvarn för projektet 1/7 < CO2 - en lunch i veckan för miljön.

Nerikes Allehanda skriver:

Anders Hagsten har funderat ett tag på sin idé. Han har samrått med Patrice Graner, kostchef i skolområde nordväst, som ställer upp bakom tanken.
- Som vanlig människa och lokal politiker kan det kännas som att man inte kan göra något åt klimatproblemen. Att besluten måste fattas högre upp, i riksdag och i Kyotoprotokoll. Men någonstans ska man börja, därför vill jag börja i vårt skolområde, säger Anders Hagsten.
Målet är att få med hela Örebro kommun på ett liknande beslut.
Han anser att det är en moralisk fråga, att det handlar om barnens framtid.
- Vi har ett särskilt ansvar när det gäller barnen, de ska inte behöva få en miljöskuld i sin framtid. Barnen kan inte själva ta på sitt ansvar att ta bort kött i skolmatsalen, då är det vårt ansvar.
- Annars kan de komma om 15 år och fråga Patrice och mig: Varför gjorde ni inget när ni kunde? säger Anders Hagsten.

Han vet att det kommer att bli reaktioner, att både elever och föräldrar kan komma att ifrågasätta idén.
- Jag tar det. Maten i skolan ska inte belasta miljön. Det här är samhällsekononomi som lönar sig på sikt. Och om vi ska följa FN:s klimatpanel ska vi fråga oss hur vi bäst använder marken som vi odlar.
- Men egentligen är det inte en dramatisk förändring att ta bort köttet en dag i veckan. Skolmaten har förändrats mycket de gångna åren, med fräscha sallader, varierad mat och ofta ett vegetariskt alternativ, säger Anders Hagsten.

/ Källa www.na.se

Richard Branson belönar miljöinnovatörer!

Richard Branson, mångmiljonär och grundare av Virgin-koncernen, har utfäst en belöning på 25 miljoner dollar till den/dem som kan komma fram med en idé som minskar atmosfärens koldioxid med åtminstone 1 miljard ton per år. Veggieminds förslag är enkelt. Om alla vi 6 miljarder människor på jorden bara äter hälften så mycket kött som nu per år, så skulle det räcka långt. Skulle vi vinna, så lovar vi att dela pengarna med alla jordens medborgare.
Det blir kanske inte så mycket mer än att det typ räcker till en liten påse med frukt per person, men symbolvärdet skulle vara ovärderligt.

Läs om utmaningen på Washington Post’s hemsida

Kranvatten till vardag, men till fest då?

Vatten, denna förutsättning för allt levande, något vi tar för givet så länge det finns. I länder med god vattenförsörjning tänker vi sällan på det som något särskilt värdefullt, medan några liter vatten i länder med dramatisk torka skulle vara till stor lycka och välsignelse.
‘Vi förstår inte värdet av vatten förrän källan är torr’ - Thomas Fuller.

Vi dricker kranvatten till vardags för att släcka törsten och skölja ner maten med. Men till fest då?
Kolsyrat mineralvatten brukar ju åtminstone kunna fungera som ett vedertaget alkoholfritt substitut, om man nu inte vill eller kan dricka söta läskedrycker eller juicer. Men nu är ju buteljerat vatten och läsk inte direkt miljövänligt och det ska man ju definitivt tänka på som miljömedveten, och det vill man ju vara!

Varför finns det så ont om bra och festliga förslag med vanligt kranvatten då? Mer än isvatten, med bär, citron eller annan frukt i. För det måste ju finnas fler betydligt mer spännande och välsmakande recept där man bara använder färska frukter, bär och grönsaker, och kanske t.o.m färska kryddor. Och nu menar jag inte att mixa till juice utan mer att behålla vattensmakens särart, men att prägla den med tillsatser.

Har du något sådant bra förslag? Det skulle vara jätteintressant att få höra hur ni lyckats “förädla” denna vardagliga dryck in till något exotiskt festligt.

Drick mer kranvatten, det är både mer miljövänligt och nyttigare än många av alla dessa buteljerade dricksvatten som säljs i butikerna. Detta enligt en tillförlitlig källa inom “vattenreningsbranchen”!

Sno dig med nylonstrumpor!

Ett snabbt litet återvinningstips till er därute, som får er både att spara pengar och använda något miljöbelastande till fullo. Innan ni slänger en fräsch nylonstrumpa som fått sig en liten reva, gör något smart av det ni nyss betalat 79:50:- för. Klipp ca 1,5 cm långa bitar från benet i strumpbyxan. Resultatet är ca 40-50 snoddar från båda benen. De snor ihop sig och Voila, så har du en hel låda med snoddar som du kan använda till allt från hårband eller istället för gummiband, till att hålla ihop saker osv. Dessutom en räddare i nöden när man är på väg till träningspasset och bara inte hittar något hårband.