“Veganer äter inte lök, va?” Del 3

Någonstans måste vi veganer och vegetarianer också göra ett erkännande. Vi bryter mönster och utmanar rejält när vi gör vårt val att ”begränsa” utbudet genom att avstå från de kostinslag som man bygger maträtter på. Läs mer

“Veganer äter inte lök, va?” Del 2

Det är bara att erkänna att det trots både spridning och utveckling, branschkunnande och förnyelse, finns många luckor i hur restaurangerna klarar av att möta specialkostare. Läs mer

”Veganer äter inte lök, va?” Del 1

Ibland finner jag mig själv i helt surrealistiska situationer. På ett sätt är det både underhållande och fascinerande, men stundvis undrar jag vad det är som gör att vårt moderna samhälle stundvis inte klarar de enklaste saker.
Häromdagen satt jag på en litet lunchställe med min man och letade i menyerna efter gångbara alternativ för en vegan. Jag är ödmjuk och fullt medveten om att vi är i minoritet, så jag tittar efter det som ligger närmast att kunna omvandla till ett veganskt alternativ. Efter många om och men fick det bli en nachostallrik med grönsaker och salsa, minus smält ost. Vi beställde också en vegetarisk pizza där vi bad om att ena halvan skulle vara fri från ost. Vi förklarade varför och tackade så mycket. Kvinnan som tagit våra beställningar pratade på och jag frågade försiktigt en sista gång om hon förstått hur vi menade och serviceminded som hon var svarade hon ”Jadå”. Kommer snart!”.

Det är alltid ett spännande moment att sitta och vänta på att maten ska komma in. Man är hungrig och är betalande kund, men man vet aldrig hur det blir riktigt när man är första gången på ett ställe.
Efter 25 minuter kommer kvinnan in med en tallrik nachoschips. I det gula anar jag lite färglösa sladdriga inslag och när tallriken står framför oss ser vi att man lagt ner mikrovågsvärmda, frysta wokgrönsaker. Morötter, broccoli och blomkål i gråa, sladdriga varianter. Kvinnan springer någon runda till och kommer sen tillbaka med en pizza som hon ställer ner mellan oss. Hon vet ju att vi ska dela eftersom ena halvan beställdes utan ost. Vi frågar efter salsan till nachosen och hon tittar förvånat på oss.
- Ska ni HA salsa nu??
Vi förklarar att ja, det vill vi ha. Så hon hämtar in iskall salsa till de fesljumma chipsen och de grå, mikrovärmda frysgrönsakerna. Vi doppar och äter och börjar titta på pizzan. Det ser ut att stämma, för den ena sidan är ostfri.
- Vad bra! säger jag och är riktigt hungrig nu.
Men den ostfria sidan ser ut att vara fri från lite mer än så. Jag tittar igen och ser att det enda som ligger på min halva är de frysta, mikrougnsvärmda, sladdriga bitarna, påslängda efter att pizzan varit i ugnen. På min mans halva ser jag rocullasallad, rödlök och körsbärstomater. Precis som vi beställde. Jag förstår ingenting och kallar på kvinnan igen.
- Ursäkta, men här finns ju inga grönsaker på min sida. Inga tillbehör alls förutom det här, säger jag och pekar lite menande på de hemska frysgrönsakerna. Kvinnan slår ihop händerna och ser både bekymrad och trött ut.
- SKA du ha det på din halva?
Jag förklarar igen att jag bara bad att inte få ost. Hon lyfter tallriken och dansar mot köket.
- Jaja, du kan få om du vill ha!

Hon sätter ner tallriken efter en liten stund, med en pizza som hunnit svalna en hel del och nu ligger där i alla fall en körsbärstomat i lite sås och lite rödlök på. Jag tittar på min man och vi förstår att de bara slängt på ingredienserna.
Surrealismen är total, jag tror inte att det kan inte bli mer underligt än såhär. Med ett skakande, litet pekfinger knuffar jag på körsbärstomaten. Tiden stannar, jorden ändrar riktning och mitt låga blodtryck sänks djupt ner i marken. Yrseln och gråta/skratta-dilemmat infinner sig i min spända bröstkorg. Jodå. Den lilla körsbärstomaten är iskall. Liksom såsen och rödlöken. Det enda på min pizzahalva som åtminstone är lite ljummet är de grå, sladdriga upptinade frysgrönsakerna.

MYMOSTCOMMENTEDPOSTS-INSPIRATION-MOTIVATION

1.3 miljoner kor kan ha misshandlats!

Det är när jag läser om hur ett slakteri i Kalifornien systematiskt misshandlat sina djur för att kringgå det amerikanska jordbruksdepartementets stadgar, som jag inte längre kan hålla tyst. Bakom det 650.000 ton kött som dragits in för distribution finns det minst 1.300.000 djur som kan ha fått leva, och sätta livet till, under grymma förhållande. Det är helt ofattbara siffror och lika ofattbart att kontrollmyndigheter lägger allt ansvar på producenterna som i sin tur skyller på sina anställda.
Det är naivt att tro att myndigheter inte skulle kunna förutse att deras regler skulle kunna missbrukas då det handlar om stora ekonomiska intressen, och att cyniska slakteriägare inte skulle försöka blunda för en hantering som ger dem miljonintäkter.

Reglerna infördes som extra säkerhetsåtgärd mot “galna ko-sjukan”, och enligt dem så får endast djur som kan stå upp inför slakten användas som föda. Det är på grund av reglerna som dessa enormt plågsamma och totalt respektlösa metoder har utvecklats för att få upp djuren på benen inför inspektionerna. Att tro att detta är något som anställda själva gjort utan deras chefer och ägares kännedom är högst otänkbart.

Ägaren till slakteriet Hallmark/Westland i Kalifornien, säger sig ha blivit chockad och skräckslagen när han fick de avslöjande filmerna presenterade för sig, och ursäktar sig genom att säga att det endast ska röra sig om ett par anställda som sysslat med detta. Än en gång så ser vi hur enstaka djurplågande anställda får bli syndabockar för ett helt företags verksamhet, en verksamhet som i grunden är just djurplågande om man vidgar perspektivet och seendet. Slakteriets verksamhet stängdes dock i början av februari, tack och lov!

När jag senare fick se filmerna som smygtagits, så vred det sig ännu en gång om i mitt hjärta över människans förmåga att avskärma sig från att beröras av andra levande varelsers lidande.

Knäckebröd, tomat och örtsalt.

Det var så det började, min insikt över att jag faktiskt kunde leva och njuta av enbart vegetarisk kost. Min gode vän och musikerkompis mamma var vegetarian och det fanns sällan nåt i kylskåpet som direkt fångade min aptit, sällan ens mjukt bröd i brödlådan. Det fanns däremot alltid knäckebröd i en brödkorg och en stor skål med hemmaodlade tomater på köksbänken. En dag stod jag och tittade in i kylskåpet och kollade efter en ostbit eller nåt annat “normalt” som jag var van vid, när hans mamma kom förbi och sa:


- Prova att ta lite örtsalt på skivade tomater på en knäckebrödsskiva!

Plötsligt fick smaken en helt annan dimension, som om jord, hav och himmel samlades på denna lilla fullkornsplatta. Min tunga kittlades av någonting som kändes väldigt sant, en förnimmelse av någonting mer än bara mat och att äta. Men det är kanske så det ska vara, för i denna rena enkelheten fanns en outgrundlig styrka, som jag aldrig har tvekat över sen dess.
Det är i det lilla obetydliga man ibland ser det stora betydelsefulla…

---

MYCATEGORYPOSTS

Finns det en dubbelmoral bland miljöarbetare?

Efter att ha besökt ett flertal svenska miljö- och naturskyddsorganisationers hemsidor och sökt med deras sökfunktioner om något som har med vegan/vegetarian/vegetarisk/veganism/vegetarism att göra, så är det uppenbart att detta är inget som över huvud taget tas upp som något som gynnar miljön extra. Detta är anmärkningsvärt då det kommit tydliga rapporter från till exempel Livsmedelsverket och Läkare för Miljö att just vegetarisk kosthållning bromsar koldioxidutsläppen och den globala uppvärmningen, och därför borde rekommenderas.

Är det så att det är väldigt få som jobbar med miljöfrågor som tar ansvar fullt ut, och egentligen lever ett slags dubbelliv när det kommer till kostvanor? Borde inte miljöarbetare, om några, föregå med gott exempel och visa att dom är dedikerade och menar allvar? En orsak att stora miljöorganisationer och myndigheter inte har en mer utvecklad kostpolicy kan kanske bero på att det finns en rädsla att anses som politiskt smala, och därför också en rädsla att få mindre gehör, färre medlemmar och mindre ekonomiskt stöd.

Nu är ju detta en högst ovetenskaplig test vi gjort, men vi kommer följa upp detta i en längre granskande artikel längre fram, då vi tycker att detta är angeläget och något som behöver belysas och undras över.
Vi hoppas naturligtvis att det finns en betydligt större del vegetarianer bland miljörepresentanter än den känslan vi har nu.

Vi valde att söka på följande organisationers och myndigheters hemsidor:

Naturskyddsföreningen
Greenpeace
Näringslivets Miljöchefer
Håll Sverige Rent
Miljöstyrningsrådet
Miljödepartementet

Vid ett spontant sök på hemsidan för den internationella organisationen
Air & Waste Management Association (Professionell sammanslutning inom luftvård och avfallshantering)
så fann vi äntligen en träff på ordet vegetarian, som rörde lunchen på en konferens;
“A vegetarian dish will be available”.

---

MYCATEGORYPOSTS-MILJO-EKOLOGI

Sverige vill miljösamverka med Indien!

Miljöminister Andras Carlgren besöker Indien tillsammans med en näringslivsdelegation den 4-8 februari. Det finns en mycket stor potential för ett ömsesidigt värdefullt samarbete med Indien bland annat på policynivå, i ett institutionellt miljösamarbete, inom miljöteknik och forskning, meddelar miljödepartementet. Syftet för besöket i Indien är bland annat till att fördjupa diskussionen om ett miljösamarbete.




I en intervju svarar Anders Carlgren på frågan varför Indien är ett viktigt samarbetsland.

- Jag ser fram emot resan både för att utveckla näringslivssamarbetet och de politiska kontakterna. Indien är ett nyckelland i klimatförhandlingarna och ekonomin är snabbväxande. Behoven av energi och lösningar i allt mer tätbefolkade städer är stora. Indien blir en allt viktigare marknad för svenska företag.
- Svenska företag har möjlighet att nu presentera tekniska lösningar för bland annat transporter, vatten och avlopp. Framöver kommer handeln och utvecklingen av miljöbra lösningar bli än viktigare. Den rika världen har lagt beslag på stora delen av jordens koldioxidutrymme och har ansvar att med tekniköverföring och handel visa länder som Indien att de inte behöver ta koldioxidomvägen till tillväxt. Sverige är ett exempel på att det går att ha tillväxt och samtidigt minska utsläppen. Vi kommer under besöket att utveckla ett partnerskap med Indien på miljöområdet, med näringsliv, forskning och på myndighetsnivå.

- Det allra viktigaste med resan är att många svenska miljöteknikföretag knyter affärskontakter och tecknar kontrakt på den växande miljöteknikmarknaden i Iniden, säger Andreas Carlgren. Det kommer att finnas en stor efterfrågan i Indien på lösningar som är bra för miljön. Svenska företag har kompetensen och möjligheter, men det gäller att vi ytterligare vässar vår förmåga och håller oss framme för att vinna exportmarknader.

- Indien kommer att vara en avgörande partner i det globala klimatarbetet. På resan kommer jag att föra samtal med företrädare för regeringen. Det kommer att ge chanser att förstå Indiens perspektiv i förhandlingarna och också framföra vad vi vill åstadkomma till 2009 då vi är ordförande i EU och en global överenskommelse om klimatet ska slutas.

Vi på VeggieMind ser mycket positivt på detta, och har tidigare uttryckt hur viktigt det är att ta alla chanser att ta ett ledande ansvar i det globala klimatarbetet, då vi som land senare kan åtnjuta fördelar när det kommer till produktutveckling och expertiskompetens. Något som gynnar Sveriges företagsamhet och arbetsmarknad. Dessutom så ser vi på Indien som ett land med många andra fördelar, både på ett etiskt och filosofiskt plan, så detta är extra glädjande.

Källa / Miljödepartementet.

Vi är bland de sista människorna som kan välja…

Jorden finns och bär ännu upp förutsättningar i vilka vi kan skapa oss trygghet, mättnad och finna lä från konsekvensens vindar. Och vi går på det. Vi gömmer oss i valmöjligheten och formar orden med våra munnar medan våra ögon tittar på. Vår hud är alltför väldoftande, för att vi ska ge oss ut och gräva i myllan som lagrats på grund av våra ansvarslösa ageranden. Vad är det som gör att vi ser, men inte gör det vi vet är möjligt? Vilken är din ursäkt? Handlar det om att vi kan välja och att inte klarar frihet under ansvar?

Jag ser. Och av det jag sett, har jag inte valt att ta ansvar i den utsträckning jag har kunnat. Om någon frågar mig varför, så har jag inte svaret. Men det finns ett svar och jag vill inte fortsätta låtsas att svaret är för ogripbart och utanför min förmåga. Jag har faktum, jag har seendet och jag har möjligheten, möjligheten att välja. För en gångs skull höjer jag blicken och tar ledningen i något jag hoppas ska bli, en ansvarsdebatt. En självgranskning och en rannsakan av vår omgivning, våra egna resonemang och beteenden som jag hoppas ska leda till att fler vågar möta sina ursäkter och sluta låtsas om som att svaret inte finns. Svaret på varför vi gör som vi gör, när vi så lätt kan göra annorlunda och samtidigt göra skillnad.

Oftast behöver vi perspektiv för att se våra egna beteenden. Något tragiskt behöver hända för att vi ska se de fina förutsättningar vi har och att livet är av vikt och av värde. Men det är först när perspektivet är att något är ”fullkomligt kört” eller oåterkalligt som vi börjar lufta i rummen som bär upp våra samveten. Av förklarliga skäl håller vi gärna dörrarna stängda till de rummen och applicerar lite extra tätningsmassa, så att vi får slippa möta konsekvenserna av våra egna ageranden. Och jag tror att det är därför vi skjuter på ansvaret och hycklar med våra insikter. Vi lägger det på våra barn istället, det att stå till svars och ta konsekvenserna, när det är ”fullkomligt kört”. Även om det kommer alarmerande rapporter om vår miljö, klimatet och konsekvenser, behöver vi inte vara i det fullkomligt slutpressade läget. Snacka om att inte se längre än näsan räcker. Vi väljer att se vår tid på jorden som den enda viktiga och existerande, vi gör oss helt enkelt mindre än vi är…
Varför?

Jag vill höja ribban. Min egna och den för min omvärld. Vi kan bättre, förstår bättre och orkar mer än vad vi låtsas om. Jag ser människor åstadkomma fantastiska saker dagligen, men ser sällan att det är rätt sopsorterat i soprummet. Jag ser det aldrig i princip om jag ska vara ärlig, det att det ens är det minsta sorterat. Det känns som om vi människor vill hämnas på jorden för att vi är bittra över tidsbrist och stress och måste hitta en ventil för alla våra ursäkter. Och vilket är inte skönare än att välja bort ansvar, om man nu bara kan? För det är just det du gör, om du inte vill lika mycket som du kan.
Jag vill börja poängtera vad som är möjligt. För att visa att vårt ansvar inte är varken svårt eller tungt att bära och vara med. För att du ska se att du är så stor som i dina drömmar och att din förståelse är lika omfångsrik som ditt seende och att dina händer styrs av vad din hjärna registrerar. Viljan finns i dig, liksom förmågan.

Jag brukar tänka att jag har ett val i nuet och i varje tillfälle. Varje ny minut bjuder mig på en frihet att ta ett beslut och det innebär automatiskt att jag har ett val. Och det gäller även dig och alla i din omgivning. Vissa är bara mindre benägna att erkänna att det ligger till så. Att det är så att allt är möjligt om vi erkänner vår roll i den här världens utveckling.

Det är något vi alla bör erkänna och bejaka – för vi är bland de sista människorna som kan välja…

Danska Urtekram samarbetar med kändisar!

På det danska livsmedels- och dagligvaruföretaget Urtekram, har man tagit till det annorlunda konceptet att låta kända danska veganer/vegetarianer skriva bloggar kring ekologi och vegetarism på företagets hemsida. Bland de personer som skriver om sina tankar och upplevelser finns bland andra skådespelerskan och konstnärinnan Anne-Grethe Bjarup Riis, sångerskorna Søs Fenger och Kaya Brüel, TV-programledaren Morten Skærved och journalisten och författaren Morten Mauritson.

Det är inspirerande att se hur celebriteter engagerar sig i miljö- och kostfrågor, då så många bland allmänheten behöver bra och starka förebilder för deras egna livsval. Det är också givande att se hur Urtekrams ledning på detta sätt integrerar livsmedelsproduktion med ett aktivt samhällsansvar.

Seitan - ett ovanligt gott substitut till kött!

Första gången jag smakade Seitan, så var jag förvånad över det goda tuggmotståndet och att det hade en sådan fyllig smak. Att det sedan i grunden bara bestod av vete, det var rätt fantastiskt. Jag tänkte att detta måste tilltala köttätare som säger sig sakna nåt att bita i när dom provar på vegetarisk kost. Det är perfekt att använda vid grillning, wok, grytor och även som pålägg. Till skillnad från tofu och sojakött så är Seitan väldigt kompakt och man kan därför handskas med det i större stycken, och skära upp det i olika former. Dessutom så tar det upp kryddor och andra smaktillsatser på ett väldigt bra sätt.

I Kina har Seitan funnits i matkulturen sen 1000-talet, och det utvecklades bland buddistiska munkar när dom letade efter något som kunde ersätta kött i det traditionella kinesiska köket. Det var när dom beredde vetebrödsdegar i stora vattenbad som dom upptäckte att vattnet löste upp all stärkelse som sedan förvandlades till en gummiaktig gul degklump som bestod av upp till 80% ren glutenprotein. Det exprimenterades sedan vidare och utvecklades en hel vetenskap kring hur man hanterar gluten för att få olika varianter på köttsubstitut.

Idag kallas Seitan för “Mien Ching” eller “Buddhas mat” efter de munkar som utvecklade produkten. I övriga Asien togs sedan denna mattradition upp i samband med att den buddhistiska läran började spridas. I Japan utvecklade man det genom att låta gluten sjuda i en blandning av sojasås, kombu (en sjöväxt) och ingefära. Namnet Seitan skapades 1960 av grundaren av makrobiotik, George Ohsawa, och det betyder just “Vete som sjudit i sojasås”

Seitan är både gott och nyttigt, och framförallt så är det billigt! Fördelen är också att man faktiskt kan tillverka det helt själv hemma i sitt kök.

Det har gjorts en alldeles utmärkt sida om Seitan, med bra förklaringar om hur man tillverkar och tillreder, dessutom med flera spännande recept. EN SIDA OM SEITAN

Nu ska det få sjuda vete i köket!

Nu är det nära!

Det är stora saker på gång och VeggieMind tar initiativet och täten när det är dags för att introducera och etablera en fantastisk händelse! Just nu bygger vi förutsättningar för att kunna genomföra det här projektet och snart kommer vi att vända oss utåt till övriga, engagerade själar. Vårt mål är att gynna det vi alla är beroende av och bör ansvara för; vår omgivning/miljö och vårt mående/vår hälsa.

Snart kommer massor av information, tävlingar och utmaningar och vi lägger fram förutsättningar för flera samarbeten och övrigt engagemang. Vi arbetar med spänning inför det som komma skall!

Visst får man leka med mat, dock vegetarisk!

Vienna Vegetable Orchestra inte bara leker med diverse grönsaker, dom skapar hela musikverk
med hjälp av morotsflöjter, purjolöksfioler, pumpabasar, selleribongos och allt annat som dom kan
hitta i grönsakståndet. Huruvida dom äter upp instrumenten efter konserterna vet vi inte, men det
kanske är ekologiskt korrekt att rekommendera att åtminstone slänga ut dom till sin publik efteråt.
I vilket fall så är det fantastiska sound dom lyckas få ur dessa grödor, och nedan kan du se en film
hur dom förbereder sig inför en konsert.

Nu börjar veganskorna gå igång!

Tänk att få gå med barmhärtighet i varje steg,
att få ta ett steg i ansvar varje gång du sätter den ena foten framför den andra. För många veganer och vegetarianer är livsstilen påverkad på fler sätt än enbart det som rör kosten. Läs mer